fredag 29 januari 2016

Idag skulle jag egentligen släppt stödet helt...

... stödet av kryckorna men nu blir det inte så. Däremot tränar jag på att göra det genom att gå lite här hemma utan dem - OCH DET KÄNNS faktiskt RÄTT BRA!
Det där ordet faktiskt är ett ord jag inte gillar, eller rättare sagt: Jag tycker inte om när det används av ren slentrian. Det kan förstöra innebörden i det du förhoppningsvis egentligen menar. Fundera över vad det blir för skillnad om du säger "Det gjorde du jättebra" eller "Det gjorde du faktiskt jättebra"

Överträffar förväntningarna

I mitt fall fyller ordet 'faktiskt' sin funktion i uttrycket ovan, Det räcker att gå tillbaks till början av veckan för att jag absolut inte kunde tro att jag skulle kunna lämna kryckorna och ändå ta mig fram här hemma. Började så smått igår eftermiddag/kväll. Det är en konstig känsla. Musklerna, eller de muskler som borde finnas, används på ett annat sätt än tidigare. Det känns att det inte är samma sätt att gå som tidigare. Sen har jag inte gått för egen maskin på snart 7 månader heller... även det sätter sina spår.
Notering åt mig själv: ta det lugnt och överansträng dig inte.

De har gjort och gör fortfarande stor nytta 


Längtan

Längst inne i cykelrummet hänger han , min Angelo.
LÄNGTAR SÅ EFTER ATT FÅ KOMMA UT I SKOGEN PÅ HONOM IGEN!
Tisdag i nästa vecka är en stor dag. Först är det röntgen av knät följt av återbesök hos ortopeden. Ska bli intressant att höra vad han säger om svullnaden som inte går ner. Därefter är det besök hos sjukgymnasten så vi kan komma vidare i rehabandet och så smått kanske få lite träningskänsla. Allt utifrån vad läkaren säger. 

Sen ska jag eventuellt testa en annan grej för att komma igång och få ordning på kroppen. Mer om det när jag vet lite mer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar