Jobbstart, borttappad muskel, Watt-max samt buggar och hetta

Behöver hjälp att utrota en bugg och släcka en låga

I normalfallet brukar jag använda denna envisa bugg i powerpointpresentationer om testning men idag hamnar han i bloggen. Han vill ju inte försvinna! Vet inte hur jag ska kunna utrota denna. Jag ska ju bara hitta buggarna på jobbet - inte åtgärda dem... Inte vet jag hur jag ska stänga av svetslågan som kommer med (o)jämna mellanrum över tibiabenet heller. Fast det borde ju äkta hälften kunna lösa :)

Har haft problem med krypningar och en brännande känsla på framsidan av underbenet i några nätter. Ställer till lite problem med sovandet. Får hoppas det ger med sig snart. 

Första arbetsdagen på ett tag

Har den stora fördelen att jag kan jobba hemifrån - både rent fysiskt och att jag kan göra stora delar av mitt jobb "var som helst". En lyx utan dess like just nu. Började jobba idag och det känns superkul att komma igång så smått igen. Lite lagom att börja en tredagarsvecka dessutom.

Borttappad Vastus laterialis...

...eller har den ramlat ner på knät, för där finns en liten svullnad som kanske skulle kunna utgöra den. Jag tror i alla fall att det är den muskeln som jag tappat bort - den yttre delen av quadriceps, dvs lårmuskeln. Där den borde vara är det in inbuktning istället för den muskel som borde vara där. En lite konstig känsla.

Idag åkte cykelbyxa och -tröja på innan jag satte mig på TC:n. Vilken härlig känsla det var. Känns lite mer på riktigt så. Avsaknaden av muskeln ifråga samt omvinkligen av benet syntes väldigt tydligt i det här läget tycker jag. 

Saknad muskel och omvinklat underben som pekar utåt efter operationen. 

Vobblande knä och Watt-max

Tog kameran till hjälp för att se om jag är stabil i högerknät eller hur läget är. Har svårt att se det irl. Känslan ar varit att det varit lite ostabilt och jag kunde konstatera att känslan stämmer med verkligheten.

MEN jag klarade att ligga på en kadens mellan 65 och 70 rpm i sju minuter idag! Får öka med 10 % per dag nu - så länge inte svullnaden i knät ökar.

En innehållsrik första vecka efter de sex första veckorna

Lite motgång är kanske ett nödvändigt ont på vägen till #illbeback

Då är jag äntligen inne i de tre veckor då jag ska börja belasta benet rätt rejält. Ska upp till konstant 65 % av full innan perioden är över. Så nu är det ett nytt rehabprogram som gäller - ett med lite mer riktiga övningar.

Var hos sjukgymnasten i måndags och fick mitt nya program. Vi körde igenom övningarna tillsammans och det gick superbra! Glad i hågen åkte jag hem och trodde allt skulle gå lätt som en plätt... Men så har det inte riktigt varit. Det har varit lite upp och ner, troligtvis dels beroende på ovanan - det är ändå ända sen 8 juli jag använde högerbenet på riktigt, dels beroende på att det inte varit vilken vanlig vecka som helst heller. Det har varit en vecka som inneburit en del julstök, längre perioder uppe och kortare perioder med benet i horisontalläge. Har varit rejält svullen i hela benet och haft en del värk. Faktiskt haft lite känning i själva knät och i tibiabenet också, vilket jag inte haft på jättelänge. Under de senaste veckorna har värken mer varit kopplad till den svullnad som uppstår emellanåt, inte till själv knät eller skelettet.

Oavsett vilket har jag mindre ont nu än innan operationen - och det är jäkligt positivt!

Julen

Hade en helt underbar julafton tillsammans med den närmsta familjen, dvs alla tre barnen med familjer, mamma, svägerskan och maken - så klart. Dessa underbara, ljuvliga, härliga, fantastiska barnbarn! De är verkligen livets efterrätt.

Familjefoto från 87 (skulle jag gissa) - i kombination med årets foto på barnbarnen
Niklas i knät på Lars, Ulrika i mitten och Fredrik i mitt knä
Niklas Felicia i knät på Ulrikas Alfred, samt Fredriks Teo i knät på storasyster Juni
Älskar er alla så otroligt mycket!!

På juldagen blev det traditionsenligt fika med apelsinris hemma hos oss tillsammans med ungarna. Det är nästan så jag tror det är det viktigaste på hela julhelgen ;) Överbliven, eller nygjord, tomtegröt blandas med vispad grädde och en jäkla massa apelsiner i småbitar - allt ytterligare smaksatt med en del socker. ALLT gick åt i år. Tror det är första gången.

Annandagen blev gymdagen

Idag har jag varit iväg till Onyx vid Knalleporten för att köra igenom både rehab- och styrkeprogrammet. Tog dock cyklandet här hemma innan. Att sätta mig på nån av gymhojarna är ingen höjdare. Hade iofs kunnat använda en av spinningcyklarna men det är så mycket smidigare att köra på Monarken här hemma. 

Cyklandet innebar hela 6 minuter idag, och jag kom upp i 56-kadens som mest - med en belastning på 1 Kp innebär det att jag maxade 56 Watt idag. En enorm ökning sen i tisdags!

Gick superbra att köra igenom alla övningarna idag! Kunde dock inte använda vare sig den sittande benpressmaskinen eller hamstingmaskinen. Den första pga att mekaniken för att ställa in sätet var paj, funkade inte för mina korta ben i det läget. Den andra kändes inte bra då den ena dynan kom precis över stället där de kapat av och vinklat om benet. Så jag fick köra dubbelt av andra övningar istället.

Efter rehabpasset blev det lite styrka för rygg, bröst, axlar, biceps och triceps också. Det är "lite" meckigt att få med mig allt och att komma intill i vissa maskiner - men det går, och det är superkul! Känslan är enorm att kunna ta i lite igen. Har tappat hur mycket som helst. Var i min livs form när knät sa upp sig 1,5 vecka innan SM, och jag har en jäkla bit kvar dig - men jag kommer tillbaks.

Nä, nu är det dags för lite käk och Brännvin i kikar'n

God fortsättning till er alla från en skum gammal tomtetant

Nu är jag inne i den sista av de sex första veckorna innan #illbeback

Informationsletande

Under 3,5 månad innan jag äntligen fick min operation gjort googlade jag allt vad jag kunde för att vara så förberedd som möjligt. Jag googlade på knäosteotomi, htb, tibial osteotomy, artros,knäoperation och alla varianter med rehab innan. Hittade inte så mycket matnyttigt. Tänkte att jag kan hjälpa andra genom att beskriva mina första (snart) sex veckor efter operationen. Ska försöka att inte bli långrandig.

Inför operationen

Före operationen fick jag tydliga instruktioner från läkaren, som förresten är en av de bästa knäortopederna; jag kommer inte få någon ortos, inget gips eller något annat stöd för benet. De första sex veckorna får jag inte stödja på benet mer än att jag skulle kunna ha ett knäckebröd under foten - och det fick inte gå sönder! Det var dock inte den information jag fick när jag kommit upp på avdelningen efter operationen. På måndag ska du till ortopedtekniska och få en helbensortos som du ska ha i åtta veckor. När du har den på dig får du stödja 20-30 % på benet under de första sex veckorna. Därefter får du öka belastningen successivt fram till vecka nio. Då har du inga restriktioner längre. Kryckor ska du dock använda i tre månader.

Jag vet inte än varför han ändrade sig. Jag TROR det hänger ihop med att han använde en annan typ av kil än han pratade om från början, och att han använde konstgjord benmassa. Ska ta och fråga honom när vi ses tre månader efter operationen. Det förkortar helt klart rehaben i alla fall och det är jag överlycklig över.

Första två veckorna

Tiden på sjukhuset blev tre dagar, från fredag morgon till måndag eftermiddag. Sen fick jag äntligen komma hem. Hade lite enkla övningar jag skulle göra innan jag träffade min sjukgymnast. Inga avancerande grejer precis. Försöka böja knät, vinkla foten upp och ner samt raka benlyft. Rehaben är det absolut viktigaste för mig och därför ville jag så klart ha tag i den bästa tänkbara sjukgymnasten i stan. Kontaktade min PT på gymmet och hon fixade in mig till en superkille. Håller på med triathlon själv - så han förstår hur en träningstokig gammal kärring tänker, samtidigt så är han Elfsborgs sjukgymnast och då måste han ju bara vara bra på knän ;)

Sen började det äntligen lite mer på riktigt

Efter första besöket hos sjukgymnasten fick jag köra på det program jag fått från början - med lite tillägg. Fick bland annat köra tåhävningar sittandes. Jag hela min uppenbarelse visade hur underbart jag tyckte det var! Det kändes ju som riktig träning! Körde på enligt plan fram till andra besöket då jag fick mer övningar. Känslan är obeskrivlig när jag kör mitt program. Det känns på riktigt. Framtidstron spirar som bara den. Jag ska tillbaks - inget snack om saken. Gången därpå började vi prata om mål - utanför de rena rehabmålen. Vanliga tränings- och tävlingsmål! Dessutom satte han på en muskelstimulator på höger lår. Allt för att börja bygga redan nu - och för att det ska gå snabbare fram när vi väl får öka belastningen lite mer. Idag körde jag riktigt hårt med den. Fick hålla emot för att benet inte skulle lyfta från golvet. Tror jag kommer ha lite träningsvärk imorgon. Lyckan är total.
Bara en dans på rosor?

Nej, det har inte bara varit en dans på rosor. Det har varit lite upp och ner emellanåt,men helt klart mest upp! Just nu har jag lite problem med sömnen. Kan ligga vaken 3 - 5 timmar per natt och det är inte riktigt bra. Allt beroende på att jag har trappat ner, och nu även helt slutat med de morfintabletter jag fått för att klara smärtan. Behöver dem inte längre - vilket i sig är oerhört positivt!

Rehab-/träningsprogrammet

Har filmat övningarna jag kör med nu. Tänkte det kanske kunde vara intressant att se vad en rehab efter en så stor operation innebär. Nu ser jag fram emot besöket hos sjukgymnasten på måndag igen.- att få ett utökat program och att få öka belastningen lite. Innan dess ska jag dessutom till gymmet på onsdag.Ska köra lite bål,bröst, rygg och armar med världens bästa PT.

 

Så där helt underbart löjligt lycklig som vi sportfånar kan bli när allt känns att det går framåt med stormsteg!

Vilken underbar dag igår!!! 

Och allt började med sjukgymnastbesöket hos Johan Meldo på Onyx i Knalleland igår. Vi snackade en stund, gick igenom vad som gjorts med mitt knä, kikade på de övningar jag redan fått och snackade lite cykel - främst CX eftersom Johan tycker det verkar så kul. Därefter testade och mätte Johan lite kring rörligheten i knät. Finns en hel del att göra där  men OJ vilka framsteg jag har gjort bara sen igår. Samtidigt fick jag lite tips kring befintliga övningar, bl.a. att ta hjälp av ett badlakan för att ta mig över det upplevda stoppet jag kände. Det största upplevelsen kom dock när jag satte mig och körde sittande tåhävningar! Känslan var obeskrivlig!!! Det kändes ju som jag tränade - som jag gjorde något! Helt underbart! Avslutade med förberedande höftlyft.

Efter sjukgymnastbesöket gick vi till Subways och satt kvar där för att käka en macka. Det kändes en del - både att ta promenaden dit och att sitta kvar där, men det var en så skön känsla att känna mig delaktig av verkligheten. Dessutom var jag med in och handlade på Byttorps ICA innan vi kom hem.

Sen blev det finbesök med fika och lite hund- och barnvakteri. Alliz låg lugnt och stilla på Lars mjukisbyxor under tiden husse och matte var på rymmen. Lill-flisan sussade gott bredvid mig i sängen när mamma och pappa kikade på bilstol och sulky. Tog dock inte så lång stund innan hon vaknade. Det blev en blandning av magont.mys, sång och lek där farfar hade huvudrollen.

Och vilken helt fantastik dag idag!!!

Framstegen med träningen har verkligen fortsatt idag. Känslan av att verkligen göra något "på riktigt" finns kvar. Benlyften känns i låret nu när jag tar i lite mer. Tåhävningarna gör att jag jobbar med vaderna lite. Sitta och gunga med benen funkar klockrent. Bensparkarna funkar även de riktig bra. Knäppet i knäskålen har jag dock kvar men det är inget som gör ont och inget nytt. De förberedande rumplyften känns en del i baken. Stående med benet rakt åt sidan samt bakåt är lite småkämpigt - men det är för att det känns mest i det friska benet. Det blir lite överbelastat...

Efter det obligatoriska fikat frågade jag maken: "Vad vill du göra idag?" Det var första gången på länge som jag kände riktig energi att göra något - inte bara vara hemma. Det var så "illa" eller så bra att jag till och med lyckades ta på mig allt, inklusive tubigrip och Robocoportosen efter dusch och smink - ja, till och med smink idag.

Det blev en lunchdate med maken på Café Viskan. Har längtat efter deras helt underbara Chevrésallad. Att få sitta där inne med folk runt omkring och titta ut genom fönstret var helt ljuvligt. När jag nu ändå var i farten så var det lika bra att passa på att ta ett besök på jobbet. Kul att komma dit och träffa dem. Dessutom oerhört inspirerande att höra vad som är på G. Ska verkligen bli superkul att komma tillbaks igen sen!

Lycklig och nöjd

Nya perspektiv och lite statistik

Perspektivbyte

Sovit urkasst i natt. Försökte slumra lite efter frukost men det gick lite så där. Gav upp vid 8, bytte musik i lurarna från "Peace of Mind" som är ett album med Mndfulness Meditation Music jag bl.a. använder för att försöka stänga av hjärnan och somna lättare, till Darins album "Fjärilar i Magen" och började läsa istället. Har njutit av att läsa igenom hela Carin Gerhardsens Hammarbyserie - helt underbara böcker att läsa om du är intresserad av svenska deckare. Hade lite kvar i den sista, "Falleri, fallera, falleralla". Eller så lite vet jag iofs inte. Läste från åttatiden fram till kvart över elva då boken var slut. Som vanligt ett något oväntat slut. Hoppas Carin snart utkommer med nåt nytt!

När boken var slut bestämde jag mig för att det får vara slut på att bara vara i sovrummet hela dagarna. Dags för mig att försöka ta tillbaks lite av min "värdighet". Satte mig på sängkanten och messade maken: "Köper du med nåt till fikat?" och fick en tumme upp till svar. Kollade klockan, 10:25. Bra! Med lite fart skulle det nog gå. Hoppade ut i köket och lyckades sätta på kaffe! Jublade inombords redan här. Försökte nämligen sätta på kaffe igår eftermiddag men pallade inte med det pga värken. Bra - nu var kaffet klart. Dags att ta mig in i badrummet. Lyckades flytta duschstolen till rätt plats, flytta ner duschmunstycket, lägga badkarsmattan på golvet och duscha - helt på egen hand! Klockan var dessutom bara 10:55 när jag var klar i badrummet. Snabbt som blixten, eller som en hoppande snigel, in i sovrummet och se till så jag fick på mig lite kläder. Öppna fönstret för att vädra ut och sen ut och satte mig i vardagsrummet!! Gissa om Lars blev överraskad när han kom hem! *nöjd*:D 

Nu gäller det bara att inte göra för mycket utan hålla mig till en lagom nivå. Inte min starka sida... men jag försöker.

Så nöjd att äntligen få lite nytt perspektiv

Varje dag är den andra lik, fast ändå inte riktigt

Mina dagar är sig ganska lika, dag efter dag. Lars kliver upp lite tidigare än vanligt för att jag ska få lite frukost i magen innan han drar till jobbet. Så runt 06:15 serveras gröt med linfrö och blåbär, ägg och te på min bricka inne i sovrummet. Jag slår på Nyhetsmorgon och börjar käka. Hinner klart så pass att han ställer in mjölken innan han drar till jobbet.

Under tiden han är på jobbet försöker jag vila.läsa och röra på benet lite. TV:n brukar vara på för det är enklast att slumra till när den går i bakgrunden. Sen kommer Lars hem runt 11:15 och då är det dags för kaffe. Så småningom kommer frågan: Vad ska vi äta idag? Jag gör ju inte mycket nytta när det gäller matlagningen heller precis, utan det är Lars som sköter all markservice. Igår undrade han: "Kan vi inte sluta äta mat på dan?" Förstår frågeställningen fullt ut.Jag lyckades komma med ett relativt enkelt förslag som vi dessutom inte käkat på länge:

Pannkakor med rårörda lingon och mjölk - MUMS

Eftermiddagen tillbringas även den i sängen. Eventuellt lite fika men framför allt en massa bläddrande på telefonen och tappra försök att få till lite Rehab. Sen var det det där med mat igen... innan det är dags att försöka sova. Inte så inspirerande så det stör kanske, men det har inte funnits något val.

Rehabförsöken så här långt

Jag trodde i min enfald att det skulle vara lätt som en plätt att köra mina rehabövningar och även att det skulle funka toppenbra att hålla mig på benen. Så har det inte varit precis. Det där med att hålla på och böja knät har, som jag skrivit tidigare, inte varit lätt. Det tar emot och gör ont. Sen räcker det att jag är uppe 10 minuter så har hela benet antagit en blålila färg och det pulserar i hela underbenet. 

Jag tror dock att en hel del beror på de "ljuvliga" blåmärken jag har. Igår hade jag rejält ont i fotleden/ankeln vilket kanske inte är så konstigt när jag fick se hur benet såg ut. Lars gapflabbade när han såg hur jag såg ut... Jag tror, med en dåres envishet, att mycket av den värk och smärta jag har beror på just detta. Det, och att skelettet håller på att läka, att växa ihop. Får en stickande, svidande, krypande värk i just tibia fram på kvällningen - lite samma känsla som vid växtvärk. 

Det blå-lila börjar gå mer och mer över till gul-grönt

Imorgon är det äntligen dags för första besöket hos sjukgymnasten. Ska till Johan Meldo på Onyx. Han borde vara superduktig på knän eftersom han dessutom är sjukgymnast hos Elfsborg. Tror det kommer bli superbra!

Söker efter andra som gjort samma ingrepp

Jag har försökt få tag i andra som gjort samma operation som jag. Har dock inte lyckats hitta någon så här på rak arm. Hittade dock en årsrapport från 2014 avseende svenska knäprotesregistret. Just det där med knäosteotomi är inte så vanligt. Totalt 212 stycken i hela landet under en 12-månaders period, och ingen alls här hemma under den perioden. Under samma period gjordes 254 knäprotesoperationer här i Borås/Skene.

Skulle vara så kul att få kontakt med någon av er andra som gjort samma ingrepp som jag!

Glädjas åt det lilla, vara stark men tillåta mig att vara svag emellanåt

Det där sista har jag blivit bättre på vartefter åren gått, vilket är jätteskönt. Trodde jag släppt en hel del på det där kontrollbehovet jag haft också. Det finns dock nånstans långt där bak. Fast det är kanske ok med tanke på att situationen är lite speciell just nu. Eller så är det bara känslan som infinner sig när jag inte kan vara delaktig i det verkliga livet. Tror jag väljer det senare. Har ju ett stort behov av att vara delaktig i vad som händer för att må riktigt bra.

Att ligga här hemma i sängen dygnet runt, att bara komma upp och för att gå på toaletten är frustrerande. Vet inte ens vad vi har i kylskåpet här hemma! En väldigt konstig känsla. Gör ingen som helst nytta på något sätt. Ligget bara här och trampar med foten upp och ner, upp och ner för att få bukt med svullnaden. Det är det tillsammans med att det gör förbaskat ont emellanåt som gör att det brister ibland.

Är så otroligt lyckligt lottad som har min älskade äkta hälft som roddar allt här hemma, inklusive tar hand om mig. Detta trots att han själv skulle behöva vila och återhämta sig efter sina 4 timmar på jobbet under förmiddagen för att inte få sviter kommande dagar. Hoppas dock det kommer funka rätt bra när jag inte ställer till det med extra besök på lasarettet och annat. Då kan vi vila tillsammans.

Tror dock att den här veckan lämnat för stora sviter hos honom, vilket innebär att det nog inte blir nån Sjöängscross för honom. Inte i morgon i alla fall, men kanske på söndag om morgondagen blir bra. Känns taskigt att vara orsak till att han inte kunnat hantera sin hjärnskada/hjärntrötthet som han borde. Han blir bara så förbaskad när jag säger att det är mitt fel...

Vad min älskling kom hem med efter han varit och handlat ikväll. Gissa om tårarna flödade av glädje och kärlek. Jag är GULD värd. Jag som känner mig så onyttig.

Rehab

Det går inte fort framåt precis. Vet inte riktigt hur jäkla naiv jag var innan operation. Körde rehabövningarna i förebyggande syfte för att det skulle gå mer naturligt direkt efter operationen. Rehab bestående av att vinkla foten upp och ner, lyfta benet rakt upp samt böja benet genom att släpa foten i sängen och dra in hälen mot häcken. De två första går jättebra. Inga som helst problem. Men det där med att böja knät... Kämpar lite dag för dag. Än kan jag dock inte böja det speciellt mycket genom ovanstående övning. Kan med ansträngning böja det i 90 grader när jag sitter. Får glädja mig över det lilla.

Superglad över att kunna böja benet i 90 grader. Sakta, sakta men steg för steg går det åt rätt håll.

För övrigt så är det absolut ingen belastning på benet så länge jag inte har min Robocoputrustning på mig. Har jag den på mig så är det i princip att markera steg som gäller. Så mycket mer ska det inte vara. Undviker dock den en hel del just nu. Svullnaden i benet gör så förbaskat ont och inte blir det bättre av att spänna fast en ställning som ändå måste sitta åt en del för att sitta uppe.

Igår var jag i kontakt med ortopeden för att få reda på om jag kan göra något mer än högläge och trampa, trampa, trampa. Sköterskan gillade inte alls att jag var svullen och ville absolut, efter att ha konsulterat två läkare, att jag skulle åka in för att få det kontrollerat. Fick bli en sväng till akuten. Var rätt skönt att komma utanför dörren och få lite frisk luft. Blev fyra timmar inne på AVC innan vi var på väg hem igen. Positivt besked från en supertrevlig läkare: blodproverna vara positiva, ingen feber, svullnaden inte extrem och inga propptypiska indikationer. Fick dock en tubigrip att trä på benet för att hålla inne svullnaden och order om att höra av mig om det blir några negativa förändringar.

Lugnt

Ni som oroar er för att jag ska gå för fort fram kan vara lugna. Det går inte. Jag kan inte. Smärtan sätter stopp. Men även när den släpper mer kommer jag att följa läkarens och sjukgymnastens order/rekommendationer.

Antar att det tar ett par veckor till innan jag kan vara uppe lite mer och ta lite större del av vardagen. Ser framtiden an med stor förtröstan.

Mina dagar då jag inte slumrar

Knäosteotomi - vad är det och varför det blev det alternativet för mig

Idag är det fem dagar sen jag äntligen fick min operation gjord. Hade tänkt  berätta lite om vad som hänt och hur det känns. Dagen börjar dock ta ut sin rätt lite så det får bli ett kort inlägg med lite mer info imorgon förhoppningsvis.

Tar dock lite kring vad som gjorts och varför. Hittade denna länk till en video som förklarar vad som gjorts och varför - utan att det är otäcka operationsscener. Tycker den var riktigt bra. Bortsett från denna knäosteotomi, eller High Tibial Osteotomi som det heter på lite mer medicinskt språk, så gjordes även en artroskopi där de rensade ut lite skräp som låg i leden.

Allt har gått bra och det ser ljust ut. Har en smärta från h-vetet emellanåt. Troligtvis för att jag drar ut på tiden mellan mina tabletter lite för mycket.

Allt känns dock helt fantastiskt! Äntligen kan jag börja se framåt igen! Det är så otroligt skönt!!

Robocop-Anki

En bild på ad som gjorts. Sågat av benet under knät, skapat en kil där de fyllt på med nån plastkil och konstgjord benmassa som ska bilda nytt hårt ben

If you can dream it - you can do it

Dags att ta upp det här med bloggandet lite igen. Syftet med bloggen var att beskriva min väg tillbaks efter den kommande knäosteotomin och nu börjar det röra på sig lite. Dels kan det finnas andra som kanske kan få lite inspiration från mitt skrivande, dels kommer det vara ett stöd för mig själv i min väg tillbaks till hojandet och tävlandet. Att kunna gå tillbaks och se hur det var tidigare - om det nu inte går framåt så fort som jag vill och tror det ska göra - kan säkert vara nyttigt

Varför har jag då inte skrivit något på drygt 7 veckor? Jag har helt enkelt inte orkat med mig själv, eller rättare sagt knäeländet och främst känslan av att varje dag som gått har varit bortkastad ur ett rehabperspektiv. Vill komma igång och känna att det går framåt - och nu är det verkligen på G.

Pre-op
Var in till ortopeden för provtagning samt förberedelser inför operationen som ska ske på fredag. Allt det som vid mina tidigare operationer gjorts efter inläggning, plus lite till, gjordes idag. Kändes väldigt vettigt att ta det så här ett par dar i förväg. Det som gav mest var att få prata med narkosläkaren, Kommer få sova tungt under operationen. Hon har dessutom ordinerat smärtstillande och anti-illamående medikamenter inför, under och efter operationen. Operationen kommer ta 1,5 - 2 timmar och jag kommer troligtvis vara inlagd i 2 - 3 dagar. (Permis en stund på söndag eftermiddag har jag redan förvarnat dem om).

If you can dream it - you can do it

Pil på rätt ben så de opererar höger och inte vänster. Fick med mig pennan hem för att kunna fylla på med mer tusch om det behövs. Fick rita vad jag ville så jag funderar på att rita.... *trumvirvel* EN CYKEL
Även införskaffat Descutan för torsdagskvällen och fredagsmorgonens dusch.

The only way is up
Fick citatet som sitter på väggen av brorsan för några år sen. Den säger så mycket och han tyckte den "var min". Min dröm är helt klart att komma tillbaks fullt ut - och det ska jag göra. Och efter den dipp jag haft är det bara upp som gäller:

Kanske låter som jag deppat ihop totalt. Det har jag inte. Har njutit av våra underbara ungar med familj. Har avnjutit en fantastisk crosshelt i Stockholm - där mamma var med upp och maken körde otroligt bra utifrån hur den senaste tiden varit. Tror det är det bästa på många år för honom. Har dessutom haft det superbra på jobbet. Har bara inte haft ork att skriva eller ork att hålla mig på topp hela tiden.

Älskade underbara barnbarn!!

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp och en mus i vårt hus svär...

Nu får det vara nog med dessa dippar som gör att jag tappar gnistan, glädjen, hoppet, viljan och motivationen!

Åkte på en rejäl smäll på förmiddagen idag. En smäll som det tog tid att inse att jag måste låta passera förbi; att jag måste fokusera på det som tar mig framåt, inte det som gör att jag gräver ner mig.

De ringde från ortopeden och meddelade att det tyvärr måste flytta mitt inbokade läkarbesök för att få en cortisonspruta. Från idag klockan 14:50 till den 9 oktober!!! Snacka om att luften gick ur. Trött var jag dessutom efter en vaken natt där vi hade hamnvakten = vaken hela natten. Körde dessutom hemåt strax efter fyra i morse för att hinna hem i tid - helt i onödan med andra ord.

Skulle få en cortisonspruta för att palla med tiden fram till operation. En operation som borde bli i mitten av oktober enligt vårdgarantin. Nu får jag vänta tre veckor på sprutan och det ser knappast ljust ut för att operationen överhuvudtaget blir i oktober. Får dock träffa "min" ortoped den 9:e - alltid nåt sa han som fick se Åmål.

Cyklingen och träningen betyder oerhört mycket och gör mig lycklig.

Jag har verkligen insett hur mycket träningen och cyklingen betyder för mig. Det betyder mycket de dagar när allt flyter på och är bra, men så mycket mer när det mesta är pest och pina. Att då inte kunna skingra tankarna ute i skogen med maxpuls och syran sprutande i benen är jäkligt enerverande. Träningen är det jag behöver och då är det den som ska till. Skit samma om knät gör mer ont - ja, näsan i alla fall. Just nu är det skallen som behöver tillfredsställas och då är det träning samt att komma ut och träffa cykelfolk som gäller.

Eller att vara ute på Lilla Hawaii. Där infinner sig lugnet fullt ut. Fast helst ska det så klart kombineras med hojande på fantastiska Högbo MTB Arena. Nu fick det bli njutning i stugan samt att krycka runt på SWE Cup-finalen i Högbo - vilket var ett suveränt substitut till att trampa själv. Så kul att träffa alla!

Bättre morgon kan man knappast ha!

Fantastisk höstdag!

Efterrätt och träningsvärk är vägen framåt

Bit ihop, gräv inte ner dig, bli inte irriterad - men framför allt: Fortsätt kämpa! Det är vad jag får säga till mig själv just nu. Att vara irriterad, förbannad och besviken leder ingenstans. Att älta problemet tar bara en massa energi - och energi är jag i stort behov av som läget är; den infinner sig inte av sig själv, inte när jag inte kan träna och hålla igång som jag vill. 

Lösningsfokus är vägen framåt - som vanligt.

Känslan av att leva i ett vakuum är inte så uppmuntrande. Väntan på att få operationen gjord för att därefter få komma igång igen - både med träningen och livet. Det känns så onödigt. Bortkastad tid. Men vakuum finns både i glödlampor och rymden, så det är kanske inte så illa. Behöver dock ta mig ur detta vakuum, och det känns som jag är på god väg. 

Så, nog om detta.

Energigivande ungar

Hade en helt underbar helg då vi fick rå om Alfred, det äldsta av barnbarnen, från torsdag till söndag kväll. Allt från att lämna på fritids, leka, mysa, läsa, fixa käk,prata - ja, allt det där den som är småbarnsförälder känner igen. 

Fast som mormor-farmor är att det aldrig är några "vardagsdispyter", inga måsten - inga problem helt enkelt. Inte ens över en långhelg. Det är ren och skär energigivande glädje, "Livets efterrätt".

Fick även besök av det yngsta lill-hjärtat, Felicia 3 månader, i lördags. Hon tog med sig mamma, pappa och Alliz för att hälsa på farmor och farfar under lördagen. Jäklar vad fort tiden går och vad hon växer. Börjar bli en egen liten människa nu. Så medveten om vad som händer runt omkring, vad ett leende får för effekt på mottagare. Samtidigt som leksaker börjar bli intressanta och hon gör tappra försök att få tag i dem. Fast intressantast var utan tvekan Alfred.

Sen hann vi även med en sväng till Sparsör i söndags för att träffa de andra ljuvliga charmtrollen, Juni drygt 2 år och Teo 7 månader.

Underbara, ljuvliga, älskade ungar! Ni ger mormor-farmor så mycket glädje och energi!

Äntligen träningsvärk!
Fick äntligen tummen ur och gav mig iväg till gymmet i måndags! Lite konstig känsla att strutta runt med kryckorna mellan maskinerna, och knät hindrar mig onekligen en del men det går att lösa. Underbart skön träningsvärk i hela kroppen efter det!

Testade först cross-trainern som uppvärmning. Kan säga att det funkade inte alls... Ja, jag vet... Jag borde fattat det utan att testa, men... Det blev stående armcykling i en kvart istället. Sen körde jag igenom rygg, mage, bröst, vader, bicepsoch triceps rejält. Rejält och rejält förresten... Men med tanke på att det känns som det är 100 år sen sist så var det rejält. Överraskade dock mig själv genom att kunna hålla mig till en vettig nivå! Sen testade jag att köra lite benspark med ett ben i taget. Du kanske kan gissa hur det gick med högerbenet? Hade ingen vikt på alla, vilket nog innebar 2,5 kg. Det gick inte bra alls. Körde 1 set med 10 reps. Totalfokuserad och grimaserande hela tiden. Det kändes, milt uttryckt.

Skulle kört lite Monark igår men trötthet och skallebang (hur f*n kan jag ha huvudvärk när jag käkar både Citodon och Voltaren?!?!) gjorde att jag skippade det. Får se om det blir Monark eller gym ikväll. Det är i alla fall läge att byta "bubbel och jordgubbar alternativt rödvin och choklad"* mot träning och veckoplanering igen.

Dags att försöka börja bli lite muskulös istf muskellös igen

* Lite lätt överdrivet

Ofokuserad, ineffektiv, rastlös, lättirriterad, trött och blasé

Kort och gott: Jag har abstinens!! 

Saknar hojandet och träningen nåt så otroligt!! Att få känna mjölksyran spruta, eller att bara komma ut och rulla i skogen - det gör så stor nytta! Tömma skallen helt, få en massa nya idéer, känna att jag ger kroppen vad den tål - att få ladda batterierna!

LÄNGTAR efter... 

...att bli riktigt skitig och trött

...gemenskapen med alla andra cykeltanter

... utmaningarna där hjärtat sitter i halsgropen första gången

... att köra mig TOTALT slut

... att få koppla av och bara ha KUL på hojen

Saknaden gör att jag har svårt att fokusera, att få saker gjorda, att känna mig glad och tillfreds. Tar tacksamt emot alla förslag på substitut till hojandet och träningen!

Har lite att se fram emot nu i september:
- Upp till stugan över nästa helg och dessutom stå vid sidan om på HögboMTB under Högbobiken
- Kommer kunna vara med och heja och få träffa en massa crossare i Göteborg helgen efter på Göteborgscrossen

Dessutom får vi vara mormor och farmor på heltid från ikväll till på söndag. Alfred ska vara hos oss under den tiden :) Blir till och med till att åka till Bollebygd och lämna på skolan imorgon bitti. Ska bli helt underbart!

Älskade unge <3

Nä, frun har inte tre och inte har hon vett på att ta det lite piano heller

Young. Sweet. Innocent. Deadly. FRU

Undrar när jag ska lära mig... Att tänka lite... Att inte tro att jag orkar hur mycket som helst... Att det där jäkla knät gör att jag inte pallar lika mycket som vanligt... Efter en heldag på kontoret, en dag som kändes riktigt bra men som ändå tagit på krafterna, så ska jag inte få för mig att dra ner till Knalleland och shoppa loss på egen hand. Måste försöka komma ihåg att komma ihåg det...

Målbilden var dock klar, att förbereda lite inför torsdag kväll - söndag kväll, Vi ska få vara mormor och morfar på heltid!! Ska få rå om Affe fullt ut.Införskaffade "sovboken" för att testa vad Alfred tycker om den om den har nån effekt. Passade även på att köpta lite böcker till mig själv för framtida behov också.

På våg ut från Storknallen får jag frågan: Har frun tre? FRUN?!?!? Första gången nån använt den formuleringen i samband med säljförsök..Funderar på hur jag ska tolka det... Man måste ju inte vara gammal för att var fru, så det kan inte vara det. Måste vara att jag såg ut att vara värd att vara gift - eller nåt sånt ;)

Sen det blev ett besök på bolaget för inköp av ett par flaskor Vinistello, en ska till vinlotteriet på jobbet, en går ikväll på lille-lördag till lite kyckling. Avslutade det hela med lite matinköp. Så totalt slutkörd i både knopp och kropp.

Slutkörd fru

Gjorde förresten nåt helt meningslöst idag.
Körde igenom DISA (Datorstödd InformationsSäkerhetstubildning för Användare). Har gjort det tidigare men det ska visst göras varje år. Så grundläggande självklara frågor. Kan inte riktigt se vad det tillför när det gäller säkerhet för oss som jobbar med det dagligdags. Blev godkänd med alla rätt på första försöket i alla fall. Fick skriva ut ett intyg på att jag klarade det samt lägga det i de bruna internkuverten för vidarebefordran och arkivering.

Fast lunchen var inte meninglös. Var så sugen på sushi! Lyckades övertala en kollega att även han var sugen, vilket iofs inte var så svårt, så han gick och handlade åt mig också. Supergott! TACK!!

Trött, tröttare, Anki....

... eller är det där landslaget där 11 man springer efter en boll och försöker få in den i mål? Tja, pratar ni fotboll har ni tappat mig. Har slagit över i pauserna på 6:an för att kolla läget. Ser inte bra ut. Ska de inte ens klara av att ta sig till EM?? Nähä, men i andra sporter måste du var topp 8 i världen för att ta dig till OS... Ja, ja - alla har vi olika intressen.

Äntligen är den underbara hösten här! Det drar ihop sig till en för-crossande säsong med glädje, gemenskap, koskällor, hejarop, lerinpackning, mjölksyra och maxpuls. Helt fantastiskt! Älskar hösten! Inte blir det sämre när jag kikar ut genom fönstret i morse. Helt underbar syn.

Jag kommer nog på en god andraplats när det gäller trötthet i alla fall. Efter en intensiv dag var vi en sväng på Biltema - och det kändes avkopplande att krycka runt där inne. Helknas!

Längtan efter VO2 och en bokrekommendation för en bättre värld

Medmänniska
Känner att jag måste börja detta inlägg med något superviktigt - medmänsklighet samt förståelse för andra människors situation. Jag håller på och läser Johannes Hildebrandts bok Blackout. I den berättar hon berättar om sina 10 år som reporter på Balkan under de krig som pågick i där. Vi behöver inte gå tillbaks till andra världskriget för att göra liknelser med den inställning och behandling av flyktingar samt den rasism som förekommer idag. Vi har det så mycket närmare i tiden än så.

Jag slås av hur "radiostyrd" människan är. Hur lätt det är att  hata, att inte bry sig om "de andra", att ge andra skulden för det som händer. Hur lätt det är för ledare att dupera den stora massan, Hennes berättelse om de vanliga människornas situation blandat med legosoldaternas, militärens och FN-truppernas agerande. Om flyktingarna liv - och om hur de, när de kommer tillbaks till sin hemby blir precis som de som fördrivit dem själva. Etnisk rensning i flera steg. Skrämmande på alla sätt. Hur kan människan vara så lättstyrd? När ska vi förstå att vi ska ta hand om varandra, att visa lite medmänsklighet?

Har du inte redan läst boken så gör det!

Längtan
Tiden efter jobbet på eftermiddagarna spenderas just nu framför TV:n en stund. Har varit en del bergsetapper på Vueltan den senaste tiden. Sitter som klistrad och kollar. Bilderna får mig att längta! Längta till Gran Canaria och träningslägren i mars med Kvänumsgänget. Vissa delar idag fick mig att tänka på den sista branta asfaltsbacken efter El Doctoral, innan vi kommer in på grus"vägen" mot Chira. Andra delar får mig att längta tillbaks till franska alperna och Italien. Känner mjölksyran pumpa i benen. Andningen på upphällningen - men känslan är så härlig!!

Passet på Monarken idag åstadkom inte riktigt det. Det är mer frågan om att trampa lite för att hålla igång cirkulationen i knät, "lea upp" det lite. Skönt att kunna sitta där lite i alla fall. Vill kunna köra lite konditionsträning, men vet inte vad jag skulle kunna göra för att få upp flåset när knät är helkasst. Nån som har nån idé?? Konstaterat att jag måste ta mig i kragen och komma iväg till gymmet för att köra lite styrketräning också. Svårt att köra hemma. Lite bålträning skulle kunna funka, dock inget med pilatesbollen eller trx:n. Får testa mig fram lite. Gäller att hitta rätt nivå så jag inte gör som vanligt, dvs kör lite för hårt och för länge.

Den här har gjort lite nytta idag.

Ser fram mot morgondagen med blandade känslor. Pga lite speciella omständigheter är det heldag på kontoret som gäller imorgon och troligtvis även på onsdag. Lite orolig över hur knät kommer att palla med det. Förmiddagen var helt ok här hemma idag, iofs med tabletters hjälp men ändå. Eftermiddagen var lite värre. Brukar försöka hålla mig till en eller två omgångar per dag med tabletterna men det funkade inte idag. Risken är stor att morgondagen inte blir bättre...

Skrattade högt för mig själv när jag satt hemma och jobbade på förmiddagen idag. Trodde jag tänkt på allt som behövdes men så var inte fallet. Inte när jag spiller ut halva kaffekoppen på tröjan när jag ska dricka. Så till nästa dag med jobb hemifrån är det en torkyhållare bredvid sängen som gäller.

Röjning, moppe, nostalgitripp och suverän CX-flaska

Otroligt kul att få så många positiva kommentarer från er som sett att jag dragit igång bloggandet. Tack! Tacksam för alla återkopplingar från er - både det som är bra och om jag svävar ut i nåt som blir helt ointressant. Blev lite full i skratt när jag såg min namnes inlägg på fejan. Många brukar blanda ihop oss inom Cykel-Sverige. Har fått många mail, mess osv rörande downhill som skulle till min namne och inte till mig. Tur jag inte bor kvar uppe i Sandviken för då hade det nog blivit ännu mer förvirring eftersom min namne bor i Gävle. Vi träffades förresten för första gången i våras uppe i Högbo. Anki Eriksson med Anki Eriksson i på Kvarncafét i Högbo blev ett kul inlägg. 

En uppmaning från min namne att följa hennes namnes blogg

När jag vaknade i morse hade jag fått den här låten på hjärnan. Tur det åtminstone var rätt veckodag

Har varit en dag i röjandets tecken. Det där röjandet som är så jäkla svårt att få till, I alla fall för mig. Är kanske annorlunda för er andra där ute. Har gått igenom den där hemska lådan vi haft i vår Malmbyrå inne i sovrummet. Den där som varit så jäkla besvärlig att stänga när man öppnat den. Den där, där det inte gått att hitta nåt. Lådan som varit full med en massa elektronikprylar och då främst en massa kablar av olika slag. Nu är det sån ordning och reda så det är en fröjd att öppna den. Sen de där högarna med papper på skrivbordet. Betalda räkningar (ja, får ett fåtal pappersvägen fortfarande), rabattkuponger som gått ut, anteckningar från CX-möten mm. Även det är på plats nu. Riktigt nöjd! När jag nu inte kan göra nåra större röjningar får jag passa på att ta de där sakerna som har en förmåga att bli liggandes här hemma.

Under tiden fixade Lillen med min blivande moppe. En Puch Alabama på Boråsvis, vilket innebär en Alabama med Dakotatank, -gaffel och -sadel, Superspännande att se hur den växer fram. Funderat på vad jag ska ha för lack på den. Ska det vara en riktig "Anki-lack" så är det nån rosa candylack som gäller. 

En liten hint om hur den kommer att se ut. Tanken är att den ska vara klar till Chickenracet i Alingsås nästa år, och så lär det säkert bli.

Nicke och Tezzi skulle dra till Liseberg en sväng idag. Lill-flisan skulle med så henne fick vi inte passa. Däremot fick Alliz vara hos oss. Hon är så underbar den hunden, Fast hon var lite orolig i början idag. Tror hon saknade Felicia. Flisan är ju inte bara Nicke och Tezzis bebis utan även Alliz'. Tog en stund så lugnade hon sig i alla fall. Just nu ligger hon under bordet här i vardagsrummet och väntar på att bli hämtad. 

Världens goaste och gladaste lilla vovve.

Sen blev det en liten nostalgitripp idag. Hade lagt ut min första annons nånsin på Tradera häromdagen. Såg lite trögt ut i budgivningen från början så jag länkade ut annonsen på fejan. När tiden var inne, eller ute, i fredags fick jag ett mail med info om vem som vunnit budgivningen. Drog iväg ett mail direkt och kollade först därefter vem det var. Visade sig vara min klasskompis från åttan och nian på Dalsjöskolan. Hittat varandra på FB men inte träffats sen skoltiden. Bara si-så-där 40 år sen... Superkul att träffa henne när vi åkte ut och lämnade dem idag!

På vägen från Dannike blev det en sväng över Dalsjöfors på vägen hem. Körde in på Rönnbärsvägen för att kolla in vårt hus. Det är nåt speciellt med ett hus som jag själv har ritat planlösningen på. Var både sig likt, men ändå inte. Såg så ovårdat ut. Inte husen och trädgårdarna men allt annat. Lekplatsen så för jäklig ut och omgivningarna var så "ovårdat uppvuxna".

CX-flaska

Surfade runt lite under kvällen och hittade denna helt suveräna uppfinning! Ser ut att vara helt outstanding när det gäller att få med sig en flaska i fickan på cykeltröjan! Hade det blivit nån cross för mig i år hade jag utan tvekan inhandlat ett par!

Inte mycket till rehab eller träning idag. Kört de där vinklingarna av foten, benlyft samt vinkling av knät genom att dra foten mot baken, men inget mer. Är lite sådär idag. Hakar upp sig och värker. Har lite svårt att hitta motivationen nu när operationen blir först om 4 -6 veckor. Får försöka hitta den igen.

Funderat länge och varit på G tidigare med det här med blogg

Har funderat länge på det där med att dra igång en blogg. Började så smått för ett par år sen men det rann ut i sanden. Får se om det håller den här gången.

Tänkte det kunde vara kul och nyttigt att plita ner lite hur min väg ser ut framöver. Vad som händer och fötter inför, men kanske framför allt efter min knäosteotomioperation. Målet är högt satt när det gäller rehabiliteringen och återkomsten till ett vanligt "Anki-liv":
Tillbaks till hojandet och tränandet; till att kunna leka och vara med våra ljuvliga barnbarn fullt ut; till att kunna rodda allt jag vill rodda, finnas till för min familj och göra lite nytta, orka engagera mig i CX:n fullt ut igen - för att nämna några grejer.

Det stora målet för kommande år är att jag ska vara i så god form till augusti, att jag känner att jag kan köra Veteran VM som går i Nove Mesto i Tjeckien. Trodde jag i alla fall. När jag går in och kollar UCI:s kalender nu ser jag att VM ligger 28 juni till 3 juli, pga OS antar jag, men vi veteraner finns inte med. Hittar inget för oss alls när det gäller XCO. Däremot finns XCM med i veckan innan. Förvirringen är total!!! Har mailat den som står som kontaktperson i Nove Mesto så får vi se vad jag får för svar innan jag kontaktar UCI. För egen del så är jag glad om det inte är juni/juli som gäller. Då blir det nog ett ouppnåeligt mål...

Kommer ha delmål på vägen. Kan dock inte tidsätta dem än eftersom jag inte har koll på hur det kommer att vara, s de får vänta ett tag. Det enda jag vet är att jag inte får stödja på benet de första 6 veckorna. Får markera steg, vilket innebär att jag ska tänka mig att jag har ett knäckebröd under foten.., Sen blir det successiv ökning av belastningen.

Som läget är just nu är jag lite kinkig. Väntan på operation är inte kul. Även om jag inte ska klaga. Att gå och ha ont i "onödan" känns så meningslöst. Att ha det efter operation är en helt annan femma - då ska de ju bli bra igen. Men jag ska inte klaga - många som har det värre och som får vänta ännu längre på att få hjälp i vår offentliga sjukvård. Det vill till att du är frisk och stark om du är sjuk. Operation senast i mitten av oktober är det som gäller enligt vårdgarantin, och det är det läkaren har sagt så det är bara att rätta in mig i ledet - även om jag har svårt för det ...

Så, detta var en liten bakgrund till det hela. Nu till dagen idag.

Blev en lite konstig start på dagen idag. En tidig en - var planen. Vid fyratiden i morse skulle äldste sonen med familj komma hit för att få skjuts till Landvetter och vidare flygtur till Mallis. Nu blev det inte så. Planet var försenat - och är det fortfarande. Håller tummarna för att de kommer upp i luften vid planerad tid (00:30) i natt istället. Nu fick vi somna om ett tag istället.

Gjorde något väldigt ovanligt för att vara vi idag. Tog en konstrunda på stan för att kolla in No Limit Borås 2015 som pågår just nu. Otroligt läckert!! Så grymt stolt över att bo i en stad som äntligen börjat gå utanför de gängse normerna. Street art i Borås för andra året i rad!

Väl hemma igen och efter lite näringsintag kröp jag upp i sängen och fixade fram mitt sängskrivbord som fixats till inför min operation. Riktigt nöjd med hur det funkar! Hade lite cykeljobb att göra plus att jag tänkte få tummen ur och dra igång bloggandet.

Praktisk arbetsplats!

Efter en kort stund drog jag igång Redbull TV. Livesändning från herrelitens MTB-VM. Liveresultat på ena skärmen och dirketsändning på den andra. Superspännande att följa Ninos och Absalons fajt om guldet. Superkul att det blev Nino som tog hem det! Såg tyvärr aldrig Emil eller Wengan i bild men satt som på nålar och följde dem på liveresultaten istället.

Bästa platsen

En liten nackdel med arbetsplatsen finns dock: det är lite småstruligt att ta sig bort från den. Suttit på samma sätt i flera timmar nu. Tur jag blivit servad med värktabletter, fika, vatten och banan.