Surt sa räven - men rönnbär är ju ett "superbär" så det blir nog bra så småningom.

Inte min starka sida...

Ja, jag är blåögd... Ja, jag har en förmåga att vara överoptimistisk ibland... Det sitter långt inne att acceptera att jag inte kan klara av det jag vill... Samtidigt kan jag - när jag väl insett fakta - gilla läget och göra det bästa möjliga av situationen.

Det har inte varit några bra dagar sen sist. Körde på med rehaben enligt plan och det kändes så jäkla skönt! Att äntligen vara på G. Fick äntligen börja belasta lite mer. Släppte dessutom ortosen efter nyår. Jätteskönt fast en väldigt konstig känsla att "lära sig gå" på ett annorlunda sätt. (Är numer kobent på högerbenet).  Förra veckan konstaterade sjukgymnasten att svullnaden ökat sen veckan innan. Jag hade misstänkt det själv men var inte helt säker. Det blev till att skippa samtliga belastningsövningar och bara köra på med rörlighets- och cirkulationsövningarna. Allt för att svullnaden skulle gå ner... Nu blev det inte så :( Har under veckan konstaterat att svullnaden bara ökat och känslan har inte alls varit bra. 

Dagens besök gav det hela svart på vitt. En ökning av omkretsen med 2,5 cm över patella och 2 cm en bit ovanför leden. Inte bra alls. Dags att jaga läkaren för att få en bedömning och eventuell åtgärd så vi vet hur vi ska vidare med rehabiliteringen. 

Surt sa räven...

Se sanningen i vitögat när det gäller MTB-säsongen

Jag hade redan sen tidigare kommit fram till att det inte skulle bli något Veteran-VM för mig. Att det skulle gå nere i Italien gjorde valet lätt. Kunde inte motivera 130 mil bilresa enkel väg, plus allt annat som tillkommer när jag visste att jag inte skulle kunna vara i närheten av den form jag vill vara.

Så den biten var lätt.

Men resten... Jag satte mig och fixade min Excelfil för träningsdagboken. Den börjar 1 februari för då ska jag väl komma igång. La in SWECUP, Västgötacupen, AMC samt SM-dagarna - för någonstans ska det väl ändå bli ett MTB SM.

Samtidigt började jag fundera lite. 

Idag har jag hoppat på kryckor i 6 månader och då har jag ändå en månad kvar. 7 månader utan att ha gjort något kroppsligt som har med träning att göra - inte ett jäkla dyft. Skulle tro att det tar lite tid att få tillbaks flåset, styrkan, cykebenen och en vettig kropp.

Sen var det här med frågan NÄR jag skulle kunna börja träna - på riktigt. Att jag släpper kryckorna i början/mitten av februari innebär knappast att det är samma sak som att jag kan börja träna. Det lär nog ta nån eller ett par månader till..

Dryftade frågan med sjukgymnasten idag - och fick bekräftat att det nog lär bli så. Är så jäkla glad att jag har en sjukgymnast som själv kör triathlon och därmed förstår vad jag pratar om när det gäller träning och tävling.

Det är jobbigt att behöva se sanningen i vitögat när jag vill så jäkla mycket

Så hur ser det ut framöver då?

Det kommer bli cykling för glädjen, träning för att börja bygga styrka och flås, teknikträning för att våga lita på att kroppen fortfarande kan hantera cykeln.

I mitten/slutet april blir det förhoppningsvis en veterantantträningshelg i Hellas som jag kan vara med på. KANSKE beror på hur långt jag kommit i formen. I slutet av april/början av maj blir det en sväng till Sandviken för att lägga i båten och njuta på Lilla Hawaii - samtidigt som det blir MTB på underbara Högbo Arena. 

Tävlingarna då?

Nja, nåra tävlingar lär det inte bli. Inte på ett bra tag. Däremot kanske jag kör nåt race för att få tävlingsträningen.

Men vad blir det långsiktiga målet för 2016 då?

Cyclo-crossen! SM och kanske EM - beroende på var det går i år.

Funderat länge och varit på G tidigare med det här med blogg

Har funderat länge på det där med att dra igång en blogg. Började så smått för ett par år sen men det rann ut i sanden. Får se om det håller den här gången.

Tänkte det kunde vara kul och nyttigt att plita ner lite hur min väg ser ut framöver. Vad som händer och fötter inför, men kanske framför allt efter min knäosteotomioperation. Målet är högt satt när det gäller rehabiliteringen och återkomsten till ett vanligt "Anki-liv":
Tillbaks till hojandet och tränandet; till att kunna leka och vara med våra ljuvliga barnbarn fullt ut; till att kunna rodda allt jag vill rodda, finnas till för min familj och göra lite nytta, orka engagera mig i CX:n fullt ut igen - för att nämna några grejer.

Det stora målet för kommande år är att jag ska vara i så god form till augusti, att jag känner att jag kan köra Veteran VM som går i Nove Mesto i Tjeckien. Trodde jag i alla fall. När jag går in och kollar UCI:s kalender nu ser jag att VM ligger 28 juni till 3 juli, pga OS antar jag, men vi veteraner finns inte med. Hittar inget för oss alls när det gäller XCO. Däremot finns XCM med i veckan innan. Förvirringen är total!!! Har mailat den som står som kontaktperson i Nove Mesto så får vi se vad jag får för svar innan jag kontaktar UCI. För egen del så är jag glad om det inte är juni/juli som gäller. Då blir det nog ett ouppnåeligt mål...

Kommer ha delmål på vägen. Kan dock inte tidsätta dem än eftersom jag inte har koll på hur det kommer att vara, s de får vänta ett tag. Det enda jag vet är att jag inte får stödja på benet de första 6 veckorna. Får markera steg, vilket innebär att jag ska tänka mig att jag har ett knäckebröd under foten.., Sen blir det successiv ökning av belastningen.

Som läget är just nu är jag lite kinkig. Väntan på operation är inte kul. Även om jag inte ska klaga. Att gå och ha ont i "onödan" känns så meningslöst. Att ha det efter operation är en helt annan femma - då ska de ju bli bra igen. Men jag ska inte klaga - många som har det värre och som får vänta ännu längre på att få hjälp i vår offentliga sjukvård. Det vill till att du är frisk och stark om du är sjuk. Operation senast i mitten av oktober är det som gäller enligt vårdgarantin, och det är det läkaren har sagt så det är bara att rätta in mig i ledet - även om jag har svårt för det ...

Så, detta var en liten bakgrund till det hela. Nu till dagen idag.

Blev en lite konstig start på dagen idag. En tidig en - var planen. Vid fyratiden i morse skulle äldste sonen med familj komma hit för att få skjuts till Landvetter och vidare flygtur till Mallis. Nu blev det inte så. Planet var försenat - och är det fortfarande. Håller tummarna för att de kommer upp i luften vid planerad tid (00:30) i natt istället. Nu fick vi somna om ett tag istället.

Gjorde något väldigt ovanligt för att vara vi idag. Tog en konstrunda på stan för att kolla in No Limit Borås 2015 som pågår just nu. Otroligt läckert!! Så grymt stolt över att bo i en stad som äntligen börjat gå utanför de gängse normerna. Street art i Borås för andra året i rad!

Väl hemma igen och efter lite näringsintag kröp jag upp i sängen och fixade fram mitt sängskrivbord som fixats till inför min operation. Riktigt nöjd med hur det funkar! Hade lite cykeljobb att göra plus att jag tänkte få tummen ur och dra igång bloggandet.

Praktisk arbetsplats!

Efter en kort stund drog jag igång Redbull TV. Livesändning från herrelitens MTB-VM. Liveresultat på ena skärmen och dirketsändning på den andra. Superspännande att följa Ninos och Absalons fajt om guldet. Superkul att det blev Nino som tog hem det! Såg tyvärr aldrig Emil eller Wengan i bild men satt som på nålar och följde dem på liveresultaten istället.

Bästa platsen

En liten nackdel med arbetsplatsen finns dock: det är lite småstruligt att ta sig bort från den. Suttit på samma sätt i flera timmar nu. Tur jag blivit servad med värktabletter, fika, vatten och banan.