Så där helt underbart löjligt lycklig som vi sportfånar kan bli när allt känns att det går framåt med stormsteg!

Vilken underbar dag igår!!! 

Och allt började med sjukgymnastbesöket hos Johan Meldo på Onyx i Knalleland igår. Vi snackade en stund, gick igenom vad som gjorts med mitt knä, kikade på de övningar jag redan fått och snackade lite cykel - främst CX eftersom Johan tycker det verkar så kul. Därefter testade och mätte Johan lite kring rörligheten i knät. Finns en hel del att göra där  men OJ vilka framsteg jag har gjort bara sen igår. Samtidigt fick jag lite tips kring befintliga övningar, bl.a. att ta hjälp av ett badlakan för att ta mig över det upplevda stoppet jag kände. Det största upplevelsen kom dock när jag satte mig och körde sittande tåhävningar! Känslan var obeskrivlig!!! Det kändes ju som jag tränade - som jag gjorde något! Helt underbart! Avslutade med förberedande höftlyft.

Efter sjukgymnastbesöket gick vi till Subways och satt kvar där för att käka en macka. Det kändes en del - både att ta promenaden dit och att sitta kvar där, men det var en så skön känsla att känna mig delaktig av verkligheten. Dessutom var jag med in och handlade på Byttorps ICA innan vi kom hem.

Sen blev det finbesök med fika och lite hund- och barnvakteri. Alliz låg lugnt och stilla på Lars mjukisbyxor under tiden husse och matte var på rymmen. Lill-flisan sussade gott bredvid mig i sängen när mamma och pappa kikade på bilstol och sulky. Tog dock inte så lång stund innan hon vaknade. Det blev en blandning av magont.mys, sång och lek där farfar hade huvudrollen.

Och vilken helt fantastik dag idag!!!

Framstegen med träningen har verkligen fortsatt idag. Känslan av att verkligen göra något "på riktigt" finns kvar. Benlyften känns i låret nu när jag tar i lite mer. Tåhävningarna gör att jag jobbar med vaderna lite. Sitta och gunga med benen funkar klockrent. Bensparkarna funkar även de riktig bra. Knäppet i knäskålen har jag dock kvar men det är inget som gör ont och inget nytt. De förberedande rumplyften känns en del i baken. Stående med benet rakt åt sidan samt bakåt är lite småkämpigt - men det är för att det känns mest i det friska benet. Det blir lite överbelastat...

Efter det obligatoriska fikat frågade jag maken: "Vad vill du göra idag?" Det var första gången på länge som jag kände riktig energi att göra något - inte bara vara hemma. Det var så "illa" eller så bra att jag till och med lyckades ta på mig allt, inklusive tubigrip och Robocoportosen efter dusch och smink - ja, till och med smink idag.

Det blev en lunchdate med maken på Café Viskan. Har längtat efter deras helt underbara Chevrésallad. Att få sitta där inne med folk runt omkring och titta ut genom fönstret var helt ljuvligt. När jag nu ändå var i farten så var det lika bra att passa på att ta ett besök på jobbet. Kul att komma dit och träffa dem. Dessutom oerhört inspirerande att höra vad som är på G. Ska verkligen bli superkul att komma tillbaks igen sen!

Lycklig och nöjd

Nya perspektiv och lite statistik

Perspektivbyte

Sovit urkasst i natt. Försökte slumra lite efter frukost men det gick lite så där. Gav upp vid 8, bytte musik i lurarna från "Peace of Mind" som är ett album med Mndfulness Meditation Music jag bl.a. använder för att försöka stänga av hjärnan och somna lättare, till Darins album "Fjärilar i Magen" och började läsa istället. Har njutit av att läsa igenom hela Carin Gerhardsens Hammarbyserie - helt underbara böcker att läsa om du är intresserad av svenska deckare. Hade lite kvar i den sista, "Falleri, fallera, falleralla". Eller så lite vet jag iofs inte. Läste från åttatiden fram till kvart över elva då boken var slut. Som vanligt ett något oväntat slut. Hoppas Carin snart utkommer med nåt nytt!

När boken var slut bestämde jag mig för att det får vara slut på att bara vara i sovrummet hela dagarna. Dags för mig att försöka ta tillbaks lite av min "värdighet". Satte mig på sängkanten och messade maken: "Köper du med nåt till fikat?" och fick en tumme upp till svar. Kollade klockan, 10:25. Bra! Med lite fart skulle det nog gå. Hoppade ut i köket och lyckades sätta på kaffe! Jublade inombords redan här. Försökte nämligen sätta på kaffe igår eftermiddag men pallade inte med det pga värken. Bra - nu var kaffet klart. Dags att ta mig in i badrummet. Lyckades flytta duschstolen till rätt plats, flytta ner duschmunstycket, lägga badkarsmattan på golvet och duscha - helt på egen hand! Klockan var dessutom bara 10:55 när jag var klar i badrummet. Snabbt som blixten, eller som en hoppande snigel, in i sovrummet och se till så jag fick på mig lite kläder. Öppna fönstret för att vädra ut och sen ut och satte mig i vardagsrummet!! Gissa om Lars blev överraskad när han kom hem! *nöjd*:D 

Nu gäller det bara att inte göra för mycket utan hålla mig till en lagom nivå. Inte min starka sida... men jag försöker.

Så nöjd att äntligen få lite nytt perspektiv

Varje dag är den andra lik, fast ändå inte riktigt

Mina dagar är sig ganska lika, dag efter dag. Lars kliver upp lite tidigare än vanligt för att jag ska få lite frukost i magen innan han drar till jobbet. Så runt 06:15 serveras gröt med linfrö och blåbär, ägg och te på min bricka inne i sovrummet. Jag slår på Nyhetsmorgon och börjar käka. Hinner klart så pass att han ställer in mjölken innan han drar till jobbet.

Under tiden han är på jobbet försöker jag vila.läsa och röra på benet lite. TV:n brukar vara på för det är enklast att slumra till när den går i bakgrunden. Sen kommer Lars hem runt 11:15 och då är det dags för kaffe. Så småningom kommer frågan: Vad ska vi äta idag? Jag gör ju inte mycket nytta när det gäller matlagningen heller precis, utan det är Lars som sköter all markservice. Igår undrade han: "Kan vi inte sluta äta mat på dan?" Förstår frågeställningen fullt ut.Jag lyckades komma med ett relativt enkelt förslag som vi dessutom inte käkat på länge:

Pannkakor med rårörda lingon och mjölk - MUMS

Eftermiddagen tillbringas även den i sängen. Eventuellt lite fika men framför allt en massa bläddrande på telefonen och tappra försök att få till lite Rehab. Sen var det det där med mat igen... innan det är dags att försöka sova. Inte så inspirerande så det stör kanske, men det har inte funnits något val.

Rehabförsöken så här långt

Jag trodde i min enfald att det skulle vara lätt som en plätt att köra mina rehabövningar och även att det skulle funka toppenbra att hålla mig på benen. Så har det inte varit precis. Det där med att hålla på och böja knät har, som jag skrivit tidigare, inte varit lätt. Det tar emot och gör ont. Sen räcker det att jag är uppe 10 minuter så har hela benet antagit en blålila färg och det pulserar i hela underbenet. 

Jag tror dock att en hel del beror på de "ljuvliga" blåmärken jag har. Igår hade jag rejält ont i fotleden/ankeln vilket kanske inte är så konstigt när jag fick se hur benet såg ut. Lars gapflabbade när han såg hur jag såg ut... Jag tror, med en dåres envishet, att mycket av den värk och smärta jag har beror på just detta. Det, och att skelettet håller på att läka, att växa ihop. Får en stickande, svidande, krypande värk i just tibia fram på kvällningen - lite samma känsla som vid växtvärk. 

Det blå-lila börjar gå mer och mer över till gul-grönt

Imorgon är det äntligen dags för första besöket hos sjukgymnasten. Ska till Johan Meldo på Onyx. Han borde vara superduktig på knän eftersom han dessutom är sjukgymnast hos Elfsborg. Tror det kommer bli superbra!

Söker efter andra som gjort samma ingrepp

Jag har försökt få tag i andra som gjort samma operation som jag. Har dock inte lyckats hitta någon så här på rak arm. Hittade dock en årsrapport från 2014 avseende svenska knäprotesregistret. Just det där med knäosteotomi är inte så vanligt. Totalt 212 stycken i hela landet under en 12-månaders period, och ingen alls här hemma under den perioden. Under samma period gjordes 254 knäprotesoperationer här i Borås/Skene.

Skulle vara så kul att få kontakt med någon av er andra som gjort samma ingrepp som jag!

Glädjas åt det lilla, vara stark men tillåta mig att vara svag emellanåt

Det där sista har jag blivit bättre på vartefter åren gått, vilket är jätteskönt. Trodde jag släppt en hel del på det där kontrollbehovet jag haft också. Det finns dock nånstans långt där bak. Fast det är kanske ok med tanke på att situationen är lite speciell just nu. Eller så är det bara känslan som infinner sig när jag inte kan vara delaktig i det verkliga livet. Tror jag väljer det senare. Har ju ett stort behov av att vara delaktig i vad som händer för att må riktigt bra.

Att ligga här hemma i sängen dygnet runt, att bara komma upp och för att gå på toaletten är frustrerande. Vet inte ens vad vi har i kylskåpet här hemma! En väldigt konstig känsla. Gör ingen som helst nytta på något sätt. Ligget bara här och trampar med foten upp och ner, upp och ner för att få bukt med svullnaden. Det är det tillsammans med att det gör förbaskat ont emellanåt som gör att det brister ibland.

Är så otroligt lyckligt lottad som har min älskade äkta hälft som roddar allt här hemma, inklusive tar hand om mig. Detta trots att han själv skulle behöva vila och återhämta sig efter sina 4 timmar på jobbet under förmiddagen för att inte få sviter kommande dagar. Hoppas dock det kommer funka rätt bra när jag inte ställer till det med extra besök på lasarettet och annat. Då kan vi vila tillsammans.

Tror dock att den här veckan lämnat för stora sviter hos honom, vilket innebär att det nog inte blir nån Sjöängscross för honom. Inte i morgon i alla fall, men kanske på söndag om morgondagen blir bra. Känns taskigt att vara orsak till att han inte kunnat hantera sin hjärnskada/hjärntrötthet som han borde. Han blir bara så förbaskad när jag säger att det är mitt fel...

Vad min älskling kom hem med efter han varit och handlat ikväll. Gissa om tårarna flödade av glädje och kärlek. Jag är GULD värd. Jag som känner mig så onyttig.

Rehab

Det går inte fort framåt precis. Vet inte riktigt hur jäkla naiv jag var innan operation. Körde rehabövningarna i förebyggande syfte för att det skulle gå mer naturligt direkt efter operationen. Rehab bestående av att vinkla foten upp och ner, lyfta benet rakt upp samt böja benet genom att släpa foten i sängen och dra in hälen mot häcken. De två första går jättebra. Inga som helst problem. Men det där med att böja knät... Kämpar lite dag för dag. Än kan jag dock inte böja det speciellt mycket genom ovanstående övning. Kan med ansträngning böja det i 90 grader när jag sitter. Får glädja mig över det lilla.

Superglad över att kunna böja benet i 90 grader. Sakta, sakta men steg för steg går det åt rätt håll.

För övrigt så är det absolut ingen belastning på benet så länge jag inte har min Robocoputrustning på mig. Har jag den på mig så är det i princip att markera steg som gäller. Så mycket mer ska det inte vara. Undviker dock den en hel del just nu. Svullnaden i benet gör så förbaskat ont och inte blir det bättre av att spänna fast en ställning som ändå måste sitta åt en del för att sitta uppe.

Igår var jag i kontakt med ortopeden för att få reda på om jag kan göra något mer än högläge och trampa, trampa, trampa. Sköterskan gillade inte alls att jag var svullen och ville absolut, efter att ha konsulterat två läkare, att jag skulle åka in för att få det kontrollerat. Fick bli en sväng till akuten. Var rätt skönt att komma utanför dörren och få lite frisk luft. Blev fyra timmar inne på AVC innan vi var på väg hem igen. Positivt besked från en supertrevlig läkare: blodproverna vara positiva, ingen feber, svullnaden inte extrem och inga propptypiska indikationer. Fick dock en tubigrip att trä på benet för att hålla inne svullnaden och order om att höra av mig om det blir några negativa förändringar.

Lugnt

Ni som oroar er för att jag ska gå för fort fram kan vara lugna. Det går inte. Jag kan inte. Smärtan sätter stopp. Men även när den släpper mer kommer jag att följa läkarens och sjukgymnastens order/rekommendationer.

Antar att det tar ett par veckor till innan jag kan vara uppe lite mer och ta lite större del av vardagen. Ser framtiden an med stor förtröstan.

Mina dagar då jag inte slumrar

Knäosteotomi - vad är det och varför det blev det alternativet för mig

Idag är det fem dagar sen jag äntligen fick min operation gjord. Hade tänkt  berätta lite om vad som hänt och hur det känns. Dagen börjar dock ta ut sin rätt lite så det får bli ett kort inlägg med lite mer info imorgon förhoppningsvis.

Tar dock lite kring vad som gjorts och varför. Hittade denna länk till en video som förklarar vad som gjorts och varför - utan att det är otäcka operationsscener. Tycker den var riktigt bra. Bortsett från denna knäosteotomi, eller High Tibial Osteotomi som det heter på lite mer medicinskt språk, så gjordes även en artroskopi där de rensade ut lite skräp som låg i leden.

Allt har gått bra och det ser ljust ut. Har en smärta från h-vetet emellanåt. Troligtvis för att jag drar ut på tiden mellan mina tabletter lite för mycket.

Allt känns dock helt fantastiskt! Äntligen kan jag börja se framåt igen! Det är så otroligt skönt!!

Robocop-Anki

En bild på ad som gjorts. Sågat av benet under knät, skapat en kil där de fyllt på med nån plastkil och konstgjord benmassa som ska bilda nytt hårt ben

If you can dream it - you can do it

Dags att ta upp det här med bloggandet lite igen. Syftet med bloggen var att beskriva min väg tillbaks efter den kommande knäosteotomin och nu börjar det röra på sig lite. Dels kan det finnas andra som kanske kan få lite inspiration från mitt skrivande, dels kommer det vara ett stöd för mig själv i min väg tillbaks till hojandet och tävlandet. Att kunna gå tillbaks och se hur det var tidigare - om det nu inte går framåt så fort som jag vill och tror det ska göra - kan säkert vara nyttigt

Varför har jag då inte skrivit något på drygt 7 veckor? Jag har helt enkelt inte orkat med mig själv, eller rättare sagt knäeländet och främst känslan av att varje dag som gått har varit bortkastad ur ett rehabperspektiv. Vill komma igång och känna att det går framåt - och nu är det verkligen på G.

Pre-op
Var in till ortopeden för provtagning samt förberedelser inför operationen som ska ske på fredag. Allt det som vid mina tidigare operationer gjorts efter inläggning, plus lite till, gjordes idag. Kändes väldigt vettigt att ta det så här ett par dar i förväg. Det som gav mest var att få prata med narkosläkaren, Kommer få sova tungt under operationen. Hon har dessutom ordinerat smärtstillande och anti-illamående medikamenter inför, under och efter operationen. Operationen kommer ta 1,5 - 2 timmar och jag kommer troligtvis vara inlagd i 2 - 3 dagar. (Permis en stund på söndag eftermiddag har jag redan förvarnat dem om).

If you can dream it - you can do it

Pil på rätt ben så de opererar höger och inte vänster. Fick med mig pennan hem för att kunna fylla på med mer tusch om det behövs. Fick rita vad jag ville så jag funderar på att rita.... *trumvirvel* EN CYKEL
Även införskaffat Descutan för torsdagskvällen och fredagsmorgonens dusch.

The only way is up
Fick citatet som sitter på väggen av brorsan för några år sen. Den säger så mycket och han tyckte den "var min". Min dröm är helt klart att komma tillbaks fullt ut - och det ska jag göra. Och efter den dipp jag haft är det bara upp som gäller:

Kanske låter som jag deppat ihop totalt. Det har jag inte. Har njutit av våra underbara ungar med familj. Har avnjutit en fantastisk crosshelt i Stockholm - där mamma var med upp och maken körde otroligt bra utifrån hur den senaste tiden varit. Tror det är det bästa på många år för honom. Har dessutom haft det superbra på jobbet. Har bara inte haft ork att skriva eller ork att hålla mig på topp hela tiden.

Älskade underbara barnbarn!!