Ett gupp i vägen

Glad i hågen valde jag att gå upp till 75 % på jobbet i måndags. Allt har känts så bra den senaste tiden. Fanns inte i min världsbild att det inte skulle funka. Lite jobbigt kunde det bli men inte mer än så.

Nu blev det inte så. Fick avbryta rehabpasset i måndags - pga en jäkla känning i knät :( Frustrationen var total... och är så fortfarande.

Träffade sjukgymnasten igår så jag kunde bolla lite med honom. Bestämde mig för att kasta om arbetstiden så jag kunde köra rehaben på morgonen istället för att palla med den. Gjorde så idag och rehabpasset funkade helt ok - med minskad påfrestning, dvs ett litet steg tillbaks igen.

Efter ett par timmar på jobbet var det bara till att konstatera att det här funkar inte. Mer svullen och mer ont än jag haft på väldigt länge. Så - tillbaks till halvtid igen.

Håll tummarna för att det räcker med ett par dagar innan knät ser ut och känns som det gjorde i söndags snart igen! Fullgung på hojen ska ju klara guppen galant ;)

Frustrerad, håglös och färglös

Lite småjobbig ekvation

Svullen och ont :(

Positiv eftermiddag - trots allt

Fick som tur var besök av Lill-flisan med mamma och pappa när jag kom hem vid halvfyra. Vem kan motstå att sitta med ett stort leende och busa med denna lilla sötnos?

Världens bästa älskling kom hem med både blommor och supergodis från Lakritsfabriken. Chokladglacerade laktritsstänger och ett glas rött till det ikväll blir bra avslut på dagen.

Jag vill Jag kan Jag njuter!!

Njuter!!!

Kände att det var dags för ett inlägg som tar upp status avseende rehab och träning, så här 15 veckor efter min tibiaosteotomi.

Nu går det framåt med stormsteg och känslan är så underbar

• Jobbprocenten ökar
  Egentligen är jag sjukskriven på heltid till 28/2 och därefter på halvtid till sista april - men jag har fått lov av läkaren att styra det som jag själv känner att jag vill och kan. Den 28 december började jag därför 2 timmar om dagen - till största delen hemifrån. Sen blev det dags att gå upp till halvtid den 2 februari. Och på måndag är det äntligen dags att gå upp till 75 % Tror det kommer funka alldeles ypperligt. Tycker det har varit lite hattigt, blir varken hackat eller malet när jag jobbar så lite som jag gjort tidigare - men det har varit superskönt att känna att jag kom tillbaks steg för steg.

• Släpper kryckorna inomhus
  Behöver fokusera rätt rejält för att lära mig gå igen - men det går! ;) Främst inomhus och på plan mark, men det börjar bli bättre och bättre i trapporna och ute också.

Nytt rehabprogram - som börjar likna träning på riktigt!!

1,5 timme tar det att köra igenom det nu - och då kör jag bara 2 set bestående av 15 reps av varje (båda benen där det är enbensövningar) än så länge. 

Programmet består av:

• Step upp på steg, dvs upp och ner på en stepbräda. Hade lite extrahöjd i fredags 
• Step upp sidovis, dvs upp och ner på en stepbräda från sidan
• Knäböj med boll bakom ryggen - ner till 90 grader nu
• Utfall framåt
• Utfall steg åt sidan
• Sittande benpress i maskin - ner till 90 grader nu
• Bäckenlyft, lårcurl och sen rumplyft till en rak linje knä - huvud
  Den här övningen är GÔRSKETAJOBBIG!!!
• Tåhäv på stepbräda
• Sätta och resa mig (90 grader) med vikter i händerna
• "Jorden runt", dvs stående höftlyft utåt, inåt, bakåt och framåt med i dragapparat
• Lite stretch på det.

Rehabpassen ligger varannan dag

Cyklingen då

Jag fick ett ok från sjukgymnasten på att köra upp till 40 minuter - men det räcker med den tiden tycker han. Får dessutom gå från lätt mot lite mer moderat nivå. 

Testade det i förrgår genom att lägga in 4 stycken 15 sekundare på maximal kadens. Ja, maximal kadens jag kunde komma upp i för tillfället (145). Vilken ljuvlig känsla!! 

Sen var jag ute och körde idag också. Samma runda som senast men det var "liiite" tyngre idag. 1 dm snö gör sitt till :D 50 minuter tog det och maxpulsen låg 15 slag hörgre medan snittpulsen låg 13 slag högre. Det blev inte bara ett rörlighetsträningspass idag - utan det kändes verkligen som ett pass på hojen idag!

Cyklingen kör jag varje dag. De dagar som inte är rehabdagar blir det i kombination med rörlighetsträning.

Annan träning då

Kör styrketräning, och numer även stakmaskin, ihop med rehabpassen, dvs varannan dag. Övriga dagar blir det styrketräning hemma, eller bara rörlighetsträning ihop med cyklingen.

Har dessutom dragit igång PT-pass med bästa Åsa igen också. Varannan fredagän så länge. Och på fredag ska vi gå igenom kosten också. Vet ju egentligen vad som gäller... men har inte hållt mig till det sen juli, och behöver få koll på den med tanke på hur mycket mindre jag gör åt idag jämfört med tidigare.

Summering

Rehabpassdagen innebär vanligtvis 2 - 2,5 timmes träning (varannan dag)

Övriga dagar innebär vanligtvis 0,5 - 1 timmes träning (varannan dag)

Den här veckan kommer sluta på ca 8 timmar om morgondagens planering håller.

Kan tillägga att jag är den enda på gymmet som kryckar mig rung där inne.

Hur ser jag ut egentligen

Ja, inte på utsidan utan på insidan.

Ser lite kul ut med ett jack rätt in i skelettet.
Det där som ser ut att vara ett tomrum längst in är inget tomrum utan en Peek platta.

Var på återbesök hos ortopeden i början av månaden - och fick grönt ljus från läkaren. Allt såg bra ut. - även de nytagna röntgenbilderna. Fortsatt rehab, använd gärna kryckorna en eller ett par månader till för att inte snedbelasta och börja gå felaktigt. Det inte bara det att jag hoppat på kryckor i sju månader utan jag får ett nytt gångmönster iom att jag numer är kobent på högerbenet efter operationen.

Det var i alla fall en oerhört skön känsla i kroppen när jag gick därifrån. Allt var ok och det är bara att köra på.

Sen blev jag lite nyfiken.. Vill ha mina bilder från första bilden i juli till sista nu när jag var där. Får reda på att jag kan få dem utskrivna - till en kostnad av 40 kr/bild. Men papperskopior?!? Nä, tack. Nästa bud blev att jag kunde få dem på cd-skiva och så fick det bli. Den dyraste CD-skivan jag nånsin köpt!! 250 kronor!!

Skinnad in på bara skelettet skulle man kunna säga ;) Nåja, nu var det inte bara bilderna utan även programvaran och journalanteckningarna som var med på skivan - och bilderna fanns naturligtvis inte som vanliga bildfiler utan jag fick greja lite.

Så här ser jag ut i alla fall - framifrån

Första röntgenbilden, 6 dagar efter knät sa upp sig totalt den här gången.
Det är "lite" tajt på insidan av knät. Inte mycket till ledspringa där inte.

Dagen efter operation - med agrafferna synliga

Återbesöket. Allt ser jättefint ut och ledspringan har utvidgats enligt plan.
Min lekmanamätning på datorn ger en ökning på drygt 2 mm.

... från sidan

Första tillfället

Dagen efter operation. Kunde inte böja knät mer då...

Återbesöket - och allt ser ut som det ska.

I did it! I did it!! I DID IT!!!

Jäklar vad nervös jag var - och jäklar vilken underbar känsla!!
Nervös för om det skulle hålla - om det skulle funka överhuvudtaget
Nervös för om jag skulle hitta känslan igen

Det funkade och kändes helt underbart!

Min älskade äkta hälft kläckte ur sig förslaget häromdagen: Vi sticker ut och testar att cykla lite på måndag - och gissa om jag var på... 

När jag kom hem från jobbet strax efter 12, och vi hade fått i oss en kopp kaffe började det bli dags att leta fram vinterkläderna. Angelo (hojen) hade redan fått på sig sina, dvs dubbdäcken satt på. När vi var klara bar Lars ner Angelo och jag lirkade efter nedför våra tre trappor i huset. Sen stack han upp för att hämta sin och under tiden passade jag på att grensla hojen och känna mig för lite. "Det här ska nog funka", tänkte jag.

Det blev en sväng på 6 km/40 minuter lugnt och stilla. Känslan var underbar! Även om det onekligen kändes lite konstigt och ömt. Tibia, dvs skenbenet som sågats av, vinklats om och lappats ihop, ömmade en del på framsidan. Knät känns av lite när jag belastar lite mer, det gick t.ex. oerhört lätt och långsamt uppför de små backar som var. Lättaste växeln trots 28-klinga fram säger en del... MEN DET FUNKADE!