torsdag 19 november 2015

Så där helt underbart löjligt lycklig som vi sportfånar kan bli när allt känns att det går framåt med stormsteg!

Vilken underbar dag igår!!! 

Och allt började med sjukgymnastbesöket hos Johan Meldo på Onyx i Knalleland igår. Vi snackade en stund, gick igenom vad som gjorts med mitt knä, kikade på de övningar jag redan fått och snackade lite cykel - främst CX eftersom Johan tycker det verkar så kul. Därefter testade och mätte Johan lite kring rörligheten i knät. Finns en hel del att göra där  men OJ vilka framsteg jag har gjort bara sen igår. Samtidigt fick jag lite tips kring befintliga övningar, bl.a. att ta hjälp av ett badlakan för att ta mig över det upplevda stoppet jag kände. Det största upplevelsen kom dock när jag satte mig och körde sittande tåhävningar! Känslan var obeskrivlig!!! Det kändes ju som jag tränade - som jag gjorde något! Helt underbart! Avslutade med förberedande höftlyft.

Efter sjukgymnastbesöket gick vi till Subways och satt kvar där för att käka en macka. Det kändes en del - både att ta promenaden dit och att sitta kvar där, men det var en så skön känsla att känna mig delaktig av verkligheten. Dessutom var jag med in och handlade på Byttorps ICA innan vi kom hem.

Sen blev det finbesök med fika och lite hund- och barnvakteri. Alliz låg lugnt och stilla på Lars mjukisbyxor under tiden husse och matte var på rymmen. Lill-flisan sussade gott bredvid mig i sängen när mamma och pappa kikade på bilstol och sulky. Tog dock inte så lång stund innan hon vaknade. Det blev en blandning av magont.mys, sång och lek där farfar hade huvudrollen.


Och vilken helt fantastik dag idag!!!

Framstegen med träningen har verkligen fortsatt idag. Känslan av att verkligen göra något "på riktigt" finns kvar. Benlyften känns i låret nu när jag tar i lite mer. Tåhävningarna gör att jag jobbar med vaderna lite. Sitta och gunga med benen funkar klockrent. Bensparkarna funkar även de riktig bra. Knäppet i knäskålen har jag dock kvar men det är inget som gör ont och inget nytt. De förberedande rumplyften känns en del i baken. Stående med benet rakt åt sidan samt bakåt är lite småkämpigt - men det är för att det känns mest i det friska benet. Det blir lite överbelastat...

Efter det obligatoriska fikat frågade jag maken: "Vad vill du göra idag?" Det var första gången på länge som jag kände riktig energi att göra något - inte bara vara hemma. Det var så "illa" eller så bra att jag till och med lyckades ta på mig allt, inklusive tubigrip och Robocoportosen efter dusch och smink - ja, till och med smink idag.

Det blev en lunchdate med maken på Café Viskan. Har längtat efter deras helt underbara Chevrésallad. Att få sitta där inne med folk runt omkring och titta ut genom fönstret var helt ljuvligt. När jag nu ändå var i farten så var det lika bra att passa på att ta ett besök på jobbet. Kul att komma dit och träffa dem. Dessutom oerhört inspirerande att höra vad som är på G. Ska verkligen bli superkul att komma tillbaks igen sen!

Lycklig och nöjd




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar