I did it! I did it!! I DID IT!!!

Jäklar vad nervös jag var - och jäklar vilken underbar känsla!!
Nervös för om det skulle hålla - om det skulle funka överhuvudtaget
Nervös för om jag skulle hitta känslan igen

Det funkade och kändes helt underbart!

Min älskade äkta hälft kläckte ur sig förslaget häromdagen: Vi sticker ut och testar att cykla lite på måndag - och gissa om jag var på... 

När jag kom hem från jobbet strax efter 12, och vi hade fått i oss en kopp kaffe började det bli dags att leta fram vinterkläderna. Angelo (hojen) hade redan fått på sig sina, dvs dubbdäcken satt på. När vi var klara bar Lars ner Angelo och jag lirkade efter nedför våra tre trappor i huset. Sen stack han upp för att hämta sin och under tiden passade jag på att grensla hojen och känna mig för lite. "Det här ska nog funka", tänkte jag.

Det blev en sväng på 6 km/40 minuter lugnt och stilla. Känslan var underbar! Även om det onekligen kändes lite konstigt och ömt. Tibia, dvs skenbenet som sågats av, vinklats om och lappats ihop, ömmade en del på framsidan. Knät känns av lite när jag belastar lite mer, det gick t.ex. oerhört lätt och långsamt uppför de små backar som var. Lättaste växeln trots 28-klinga fram säger en del... MEN DET FUNKADE!

Idag skulle jag egentligen släppt stödet helt...

... stödet av kryckorna men nu blir det inte så. Däremot tränar jag på att göra det genom att gå lite här hemma utan dem - OCH DET KÄNNS faktiskt RÄTT BRA!
Det där ordet faktiskt är ett ord jag inte gillar, eller rättare sagt: Jag tycker inte om när det används av ren slentrian. Det kan förstöra innebörden i det du förhoppningsvis egentligen menar. Fundera över vad det blir för skillnad om du säger "Det gjorde du jättebra" eller "Det gjorde du faktiskt jättebra"

Överträffar förväntningarna

I mitt fall fyller ordet 'faktiskt' sin funktion i uttrycket ovan, Det räcker att gå tillbaks till början av veckan för att jag absolut inte kunde tro att jag skulle kunna lämna kryckorna och ändå ta mig fram här hemma. Började så smått igår eftermiddag/kväll. Det är en konstig känsla. Musklerna, eller de muskler som borde finnas, används på ett annat sätt än tidigare. Det känns att det inte är samma sätt att gå som tidigare. Sen har jag inte gått för egen maskin på snart 7 månader heller... även det sätter sina spår.

Notering åt mig själv: ta det lugnt och överansträng dig inte.

De har gjort och gör fortfarande stor nytta 

Längtan

Längst inne i cykelrummet hänger han , min Angelo.
LÄNGTAR SÅ EFTER ATT FÅ KOMMA UT I SKOGEN PÅ HONOM IGEN!

Tisdag i nästa vecka är en stor dag. Först är det röntgen av knät följt av återbesök hos ortopeden. Ska bli intressant att höra vad han säger om svullnaden som inte går ner. Därefter är det besök hos sjukgymnasten så vi kan komma vidare i rehabandet och så smått kanske få lite träningskänsla. Allt utifrån vad läkaren säger. 

Sen ska jag eventuellt testa en annan grej för att komma igång och få ordning på kroppen. Mer om det när jag vet lite mer.

Vad har hon gjort med dig - du är ju blek som ett lakan...

... det var frågan jag fick av maken när jag kom hem från Lotta på Helhetens Hus för en stund sen. Tittade mig i spegeln och kunde konstatera att jag verkligen var kritvit i ansiktet. Sen om det berodde på kylan ute eller chocken är en annan femma

Chocken av att högerbenet känns på samma sätt som innan det gick åt h-vete med knät

Var som sagt hos Lotta idag. Lotta som jag i normalfallet går till regelbundet för en helt suverän idrottsmassage. Då, när jag är frisk och igång med träning och tävling för fullt. Den delen är inte så aktuell just nu... Har varit hos henne för att försöka få igång lymfsystemet, och därmed även cirkulatioenett par gånger efter operationen tidigare. Gav lte resultat även då men det är inte lätt att göra något när det gör så jäkla ont som det gjorde då.

Alltså - känslan idag!!! 45 minuters lymfdränagemassage har gjort underverk! Benet känns "som vanligt" - ingen konstig svullen, öm och ond känsla så som det varit senaste månaderna. Känns jättekonstigt! Visst känner jag av knät när jag går men ändå. Nu håller jag tummarna för att det ska få rejäl fart på systemet i den här gamla kroppastollen.

 För det har varit jobbiga dagar som varit. Den där jäkla svullnaden i knät ger inte med sig - trots att jag fortfarande håller mig borta från alla belastningsövningar. Frustrationen är rätt stor om jag säger så... Nu gäller det att njuta av att allt känns toppen just nu!

Vi har dessutom en helt fantastisk vinterdag idag! Rya Åsar till vänster på bilden är ett helt underbart, fantastiskt område att hoja på! Lovar att du kan få mjölksyran att verkligen spruta ur varenda por i kroppen om du vill! Åh, vad jag LÄNGTAR EFTER ATT FÅ HOJA IGEN!

Ps

Har bokat in ytterligare lymfdränagetider hos Lotta framöver. Nu jäklar ska det här lösa sig så jag kan komma igång och komma tillbaks dit jag ska vara i rehabandet

Surt sa räven - men rönnbär är ju ett "superbär" så det blir nog bra så småningom.

Inte min starka sida...

Ja, jag är blåögd... Ja, jag har en förmåga att vara överoptimistisk ibland... Det sitter långt inne att acceptera att jag inte kan klara av det jag vill... Samtidigt kan jag - när jag väl insett fakta - gilla läget och göra det bästa möjliga av situationen.

Det har inte varit några bra dagar sen sist. Körde på med rehaben enligt plan och det kändes så jäkla skönt! Att äntligen vara på G. Fick äntligen börja belasta lite mer. Släppte dessutom ortosen efter nyår. Jätteskönt fast en väldigt konstig känsla att "lära sig gå" på ett annorlunda sätt. (Är numer kobent på högerbenet).  Förra veckan konstaterade sjukgymnasten att svullnaden ökat sen veckan innan. Jag hade misstänkt det själv men var inte helt säker. Det blev till att skippa samtliga belastningsövningar och bara köra på med rörlighets- och cirkulationsövningarna. Allt för att svullnaden skulle gå ner... Nu blev det inte så :( Har under veckan konstaterat att svullnaden bara ökat och känslan har inte alls varit bra. 

Dagens besök gav det hela svart på vitt. En ökning av omkretsen med 2,5 cm över patella och 2 cm en bit ovanför leden. Inte bra alls. Dags att jaga läkaren för att få en bedömning och eventuell åtgärd så vi vet hur vi ska vidare med rehabiliteringen. 

Surt sa räven...

Se sanningen i vitögat när det gäller MTB-säsongen

Jag hade redan sen tidigare kommit fram till att det inte skulle bli något Veteran-VM för mig. Att det skulle gå nere i Italien gjorde valet lätt. Kunde inte motivera 130 mil bilresa enkel väg, plus allt annat som tillkommer när jag visste att jag inte skulle kunna vara i närheten av den form jag vill vara.

Så den biten var lätt.

Men resten... Jag satte mig och fixade min Excelfil för träningsdagboken. Den börjar 1 februari för då ska jag väl komma igång. La in SWECUP, Västgötacupen, AMC samt SM-dagarna - för någonstans ska det väl ändå bli ett MTB SM.

Samtidigt började jag fundera lite. 

Idag har jag hoppat på kryckor i 6 månader och då har jag ändå en månad kvar. 7 månader utan att ha gjort något kroppsligt som har med träning att göra - inte ett jäkla dyft. Skulle tro att det tar lite tid att få tillbaks flåset, styrkan, cykebenen och en vettig kropp.

Sen var det här med frågan NÄR jag skulle kunna börja träna - på riktigt. Att jag släpper kryckorna i början/mitten av februari innebär knappast att det är samma sak som att jag kan börja träna. Det lär nog ta nån eller ett par månader till..

Dryftade frågan med sjukgymnasten idag - och fick bekräftat att det nog lär bli så. Är så jäkla glad att jag har en sjukgymnast som själv kör triathlon och därmed förstår vad jag pratar om när det gäller träning och tävling.

Det är jobbigt att behöva se sanningen i vitögat när jag vill så jäkla mycket

Så hur ser det ut framöver då?

Det kommer bli cykling för glädjen, träning för att börja bygga styrka och flås, teknikträning för att våga lita på att kroppen fortfarande kan hantera cykeln.

I mitten/slutet april blir det förhoppningsvis en veterantantträningshelg i Hellas som jag kan vara med på. KANSKE beror på hur långt jag kommit i formen. I slutet av april/början av maj blir det en sväng till Sandviken för att lägga i båten och njuta på Lilla Hawaii - samtidigt som det blir MTB på underbara Högbo Arena. 

Tävlingarna då?

Nja, nåra tävlingar lär det inte bli. Inte på ett bra tag. Däremot kanske jag kör nåt race för att få tävlingsträningen.

Men vad blir det långsiktiga målet för 2016 då?

Cyclo-crossen! SM och kanske EM - beroende på var det går i år.

Jobbstart, borttappad muskel, Watt-max samt buggar och hetta

Behöver hjälp att utrota en bugg och släcka en låga

I normalfallet brukar jag använda denna envisa bugg i powerpointpresentationer om testning men idag hamnar han i bloggen. Han vill ju inte försvinna! Vet inte hur jag ska kunna utrota denna. Jag ska ju bara hitta buggarna på jobbet - inte åtgärda dem... Inte vet jag hur jag ska stänga av svetslågan som kommer med (o)jämna mellanrum över tibiabenet heller. Fast det borde ju äkta hälften kunna lösa :)

Har haft problem med krypningar och en brännande känsla på framsidan av underbenet i några nätter. Ställer till lite problem med sovandet. Får hoppas det ger med sig snart. 

Första arbetsdagen på ett tag

Har den stora fördelen att jag kan jobba hemifrån - både rent fysiskt och att jag kan göra stora delar av mitt jobb "var som helst". En lyx utan dess like just nu. Började jobba idag och det känns superkul att komma igång så smått igen. Lite lagom att börja en tredagarsvecka dessutom.

Borttappad Vastus laterialis...

...eller har den ramlat ner på knät, för där finns en liten svullnad som kanske skulle kunna utgöra den. Jag tror i alla fall att det är den muskeln som jag tappat bort - den yttre delen av quadriceps, dvs lårmuskeln. Där den borde vara är det in inbuktning istället för den muskel som borde vara där. En lite konstig känsla.

Idag åkte cykelbyxa och -tröja på innan jag satte mig på TC:n. Vilken härlig känsla det var. Känns lite mer på riktigt så. Avsaknaden av muskeln ifråga samt omvinkligen av benet syntes väldigt tydligt i det här läget tycker jag. 

Saknad muskel och omvinklat underben som pekar utåt efter operationen. 

Vobblande knä och Watt-max

Tog kameran till hjälp för att se om jag är stabil i högerknät eller hur läget är. Har svårt att se det irl. Känslan ar varit att det varit lite ostabilt och jag kunde konstatera att känslan stämmer med verkligheten.

MEN jag klarade att ligga på en kadens mellan 65 och 70 rpm i sju minuter idag! Får öka med 10 % per dag nu - så länge inte svullnaden i knät ökar.

En innehållsrik första vecka efter de sex första veckorna

Lite motgång är kanske ett nödvändigt ont på vägen till #illbeback

Då är jag äntligen inne i de tre veckor då jag ska börja belasta benet rätt rejält. Ska upp till konstant 65 % av full innan perioden är över. Så nu är det ett nytt rehabprogram som gäller - ett med lite mer riktiga övningar.

Var hos sjukgymnasten i måndags och fick mitt nya program. Vi körde igenom övningarna tillsammans och det gick superbra! Glad i hågen åkte jag hem och trodde allt skulle gå lätt som en plätt... Men så har det inte riktigt varit. Det har varit lite upp och ner, troligtvis dels beroende på ovanan - det är ändå ända sen 8 juli jag använde högerbenet på riktigt, dels beroende på att det inte varit vilken vanlig vecka som helst heller. Det har varit en vecka som inneburit en del julstök, längre perioder uppe och kortare perioder med benet i horisontalläge. Har varit rejält svullen i hela benet och haft en del värk. Faktiskt haft lite känning i själva knät och i tibiabenet också, vilket jag inte haft på jättelänge. Under de senaste veckorna har värken mer varit kopplad till den svullnad som uppstår emellanåt, inte till själv knät eller skelettet.

Oavsett vilket har jag mindre ont nu än innan operationen - och det är jäkligt positivt!

Julen

Hade en helt underbar julafton tillsammans med den närmsta familjen, dvs alla tre barnen med familjer, mamma, svägerskan och maken - så klart. Dessa underbara, ljuvliga, härliga, fantastiska barnbarn! De är verkligen livets efterrätt.

Familjefoto från 87 (skulle jag gissa) - i kombination med årets foto på barnbarnen
Niklas i knät på Lars, Ulrika i mitten och Fredrik i mitt knä
Niklas Felicia i knät på Ulrikas Alfred, samt Fredriks Teo i knät på storasyster Juni
Älskar er alla så otroligt mycket!!

På juldagen blev det traditionsenligt fika med apelsinris hemma hos oss tillsammans med ungarna. Det är nästan så jag tror det är det viktigaste på hela julhelgen ;) Överbliven, eller nygjord, tomtegröt blandas med vispad grädde och en jäkla massa apelsiner i småbitar - allt ytterligare smaksatt med en del socker. ALLT gick åt i år. Tror det är första gången.

Annandagen blev gymdagen

Idag har jag varit iväg till Onyx vid Knalleporten för att köra igenom både rehab- och styrkeprogrammet. Tog dock cyklandet här hemma innan. Att sätta mig på nån av gymhojarna är ingen höjdare. Hade iofs kunnat använda en av spinningcyklarna men det är så mycket smidigare att köra på Monarken här hemma. 

Cyklandet innebar hela 6 minuter idag, och jag kom upp i 56-kadens som mest - med en belastning på 1 Kp innebär det att jag maxade 56 Watt idag. En enorm ökning sen i tisdags!

Gick superbra att köra igenom alla övningarna idag! Kunde dock inte använda vare sig den sittande benpressmaskinen eller hamstingmaskinen. Den första pga att mekaniken för att ställa in sätet var paj, funkade inte för mina korta ben i det läget. Den andra kändes inte bra då den ena dynan kom precis över stället där de kapat av och vinklat om benet. Så jag fick köra dubbelt av andra övningar istället.

Efter rehabpasset blev det lite styrka för rygg, bröst, axlar, biceps och triceps också. Det är "lite" meckigt att få med mig allt och att komma intill i vissa maskiner - men det går, och det är superkul! Känslan är enorm att kunna ta i lite igen. Har tappat hur mycket som helst. Var i min livs form när knät sa upp sig 1,5 vecka innan SM, och jag har en jäkla bit kvar dig - men jag kommer tillbaks.

Nä, nu är det dags för lite käk och Brännvin i kikar'n

God fortsättning till er alla från en skum gammal tomtetant

Nu är jag inne i den sista av de sex första veckorna innan #illbeback

Informationsletande

Under 3,5 månad innan jag äntligen fick min operation gjort googlade jag allt vad jag kunde för att vara så förberedd som möjligt. Jag googlade på knäosteotomi, htb, tibial osteotomy, artros,knäoperation och alla varianter med rehab innan. Hittade inte så mycket matnyttigt. Tänkte att jag kan hjälpa andra genom att beskriva mina första (snart) sex veckor efter operationen. Ska försöka att inte bli långrandig.

Inför operationen

Före operationen fick jag tydliga instruktioner från läkaren, som förresten är en av de bästa knäortopederna; jag kommer inte få någon ortos, inget gips eller något annat stöd för benet. De första sex veckorna får jag inte stödja på benet mer än att jag skulle kunna ha ett knäckebröd under foten - och det fick inte gå sönder! Det var dock inte den information jag fick när jag kommit upp på avdelningen efter operationen. På måndag ska du till ortopedtekniska och få en helbensortos som du ska ha i åtta veckor. När du har den på dig får du stödja 20-30 % på benet under de första sex veckorna. Därefter får du öka belastningen successivt fram till vecka nio. Då har du inga restriktioner längre. Kryckor ska du dock använda i tre månader.

Jag vet inte än varför han ändrade sig. Jag TROR det hänger ihop med att han använde en annan typ av kil än han pratade om från början, och att han använde konstgjord benmassa. Ska ta och fråga honom när vi ses tre månader efter operationen. Det förkortar helt klart rehaben i alla fall och det är jag överlycklig över.

Första två veckorna

Tiden på sjukhuset blev tre dagar, från fredag morgon till måndag eftermiddag. Sen fick jag äntligen komma hem. Hade lite enkla övningar jag skulle göra innan jag träffade min sjukgymnast. Inga avancerande grejer precis. Försöka böja knät, vinkla foten upp och ner samt raka benlyft. Rehaben är det absolut viktigaste för mig och därför ville jag så klart ha tag i den bästa tänkbara sjukgymnasten i stan. Kontaktade min PT på gymmet och hon fixade in mig till en superkille. Håller på med triathlon själv - så han förstår hur en träningstokig gammal kärring tänker, samtidigt så är han Elfsborgs sjukgymnast och då måste han ju bara vara bra på knän ;)

Sen började det äntligen lite mer på riktigt

Efter första besöket hos sjukgymnasten fick jag köra på det program jag fått från början - med lite tillägg. Fick bland annat köra tåhävningar sittandes. Jag hela min uppenbarelse visade hur underbart jag tyckte det var! Det kändes ju som riktig träning! Körde på enligt plan fram till andra besöket då jag fick mer övningar. Känslan är obeskrivlig när jag kör mitt program. Det känns på riktigt. Framtidstron spirar som bara den. Jag ska tillbaks - inget snack om saken. Gången därpå började vi prata om mål - utanför de rena rehabmålen. Vanliga tränings- och tävlingsmål! Dessutom satte han på en muskelstimulator på höger lår. Allt för att börja bygga redan nu - och för att det ska gå snabbare fram när vi väl får öka belastningen lite mer. Idag körde jag riktigt hårt med den. Fick hålla emot för att benet inte skulle lyfta från golvet. Tror jag kommer ha lite träningsvärk imorgon. Lyckan är total.
Bara en dans på rosor?

Nej, det har inte bara varit en dans på rosor. Det har varit lite upp och ner emellanåt,men helt klart mest upp! Just nu har jag lite problem med sömnen. Kan ligga vaken 3 - 5 timmar per natt och det är inte riktigt bra. Allt beroende på att jag har trappat ner, och nu även helt slutat med de morfintabletter jag fått för att klara smärtan. Behöver dem inte längre - vilket i sig är oerhört positivt!

Rehab-/träningsprogrammet

Har filmat övningarna jag kör med nu. Tänkte det kanske kunde vara intressant att se vad en rehab efter en så stor operation innebär. Nu ser jag fram emot besöket hos sjukgymnasten på måndag igen.- att få ett utökat program och att få öka belastningen lite. Innan dess ska jag dessutom till gymmet på onsdag.Ska köra lite bål,bröst, rygg och armar med världens bästa PT.